Abraham

Nummer 3 | Årgång 17 | 2010

Pilgrim frams 2010-3





Öppning - peter halldorf
Tre ensamma män på Moria berg - maria küchen
Den omöjliga trons möjlighet - lovisa bergdahl
Fader Abraham - runar eldebo
Så enkelt och så oändligt svårt - syster tyra antonia osb
Det nödvändiga främlingskapet - samuel rubenson
Samtalet: ”Tro är något du tar emot, inte något du kommer fram till” - pilgrim möter den ortodoxe teologen andrew louth
Klassiker: Abrahams gästabud - gabriel bunge
Vägleda: Vad hjälper mot vår inkrökthet? - magnus malm
Den inre friheten av Jacque Philippe - syster anna osb
Ljus av ljus av Vladimir Lossky - torsten kälvemark
Retreater på Nya Slottet Bjärka-Säby
Pilgrims höstmöte 2010
Sandkorn

Öppning

När tanken första gången väcktes att kalla denna tidskrift Pil- grim, framförde flera av de blivande medarbetarna en viss tvekan. Skulle inte intrycket bli en aning föråldrat? Var det så klokt att väcka associationer till gamla läsarsånger? Det var inte längre tillbaka än 1994. På så kort tid har pilgrimsmotivet fått en överraskande renässans, något som ingalunda är denna tidskrifts förtjänst. I mycket skilda sammanhang anknyts i dag till pilgrimskap, allt från pilgrimsvandringar till pilgrimssmycken!
Pilgrim kommer av latinets peregrino, som betyder främling. Urpilgrimen framför andra i den heliga historien är Abraham. I Hebreerbrevets kommentar till dennes upp- brott heter det: I tro lydde Abraham när han blev kallad. Han drog bort till ett land som skulle bli hans, och han drog bort utan att veta vart han skulle komma.
När Gud visar sig för Abraham och kallar på honom, lämnar han Ur i Kaldéen tillsammans med sin far och sin egen familj och beger sig i riktning mot Kanaan, löftets land. Men av någon anledning stannar de halvvägs mot målet. De slår sig ner i Haran, en stad belägen utmed en av de stora handelsvägarna i nuvarande södra Iran. Där dör Abrahams far och själv tycks han bestämma sig för att bli kvar.
Det går bra för Abraham. Han är snart en av Harans ledande män. Men Gud ångrar inte sin kallelse om än den slumrar hos den kallade. När Abraham är 75 år förnimmer han dragningen i sitt inre och bryter på nytt upp. Kommentaren fortsätter: I tro slog han sig ner i det utlovade landet som i ett främmande land och bodde i tält liksom Isak och Jakob, som hade fått del i samma löfte, ty han väntade på den stad med fast grund som Gud själv har planlagt och byggt.

När vi nu utger vår sextiofemte utgåva av Pilgrim tar vi spjärn mot Abraham, trons fader inom tre religioner. Arketypen för den troende som en vandrare ut i okänt land. Men Abraham är också, genom sin tro, en av Bibelns mest provokativa gestalter. I tro bar Abraham fram Isak som offer när han sattes på prov.

Där måste vi börja. Med det absolut ofattbara och oacceptabla. Maria Küchen brottas med frågan, provoceras och protesterar: ”Vad vill Gud med att försöka förleda en män- niska att göra det onda?” Följ hennes duell när hon inte vill acceptera ”Guds grymhet mot Isak”, men inte heller att ”evangeliet rycks upp ur den mörka mylla det vuxit ur”.
Lovisa Bergdahl konstaterar hur den moderna tanken om frihet utmanas i grunden i berättelsen om Abrahams offer. Hon spårar en kärlek som mänskligt talat är omöjlig. Möjlig blir den först när Gud ”får tillträde till det allra heligaste”. Men då kostar den Abraham både faderskärleken och löftena.
Ett annat, men inte mindre utmanande perspektiv på Abrahamsberättelsen ger oss Runar Eldebo när han i Abraham ser ”den förste bibelgestalten som möter oss i sin virilitet”. Här får män i alla tider en förebild. Men man kan också läsa på andra sätt. För abbedissan moder Tyra Antonia är Abraham en föregångare till jungfru Maria!
”Det nödvändiga främlingskapet” var rubriken för Samuel Rubensons uppmärksammade inledningsföredrag vid Pilgrims vintermöte förra året. Många har efterlyst det i skrift, och nu publicerar vi det i en lätt bearbetad form med Abraham som givet åskådningsexempel. Pilgrimen som en främling i både tiden och rummet, i gemenskapen och för sig själv. Endast så förblir han fri att ta emot och fri att gå.

Är det alls möjligt att tro? Historien om Abraham ställer oss gång på gång inför frågan. Andrew Louth menar att vår rationella kulturs oförmåga att förhålla sig till mysteriet skapar stora problem för oss. ”Tron är något man tar emot, inget man kommer fram till”, framhåller Louth, som är en av vår tids ledande ortodoxa teologer, i det samtal vi förde med honom under hans senaste besök i Sverige.

Så en klassiker i dubbel bemärkelse: ”Abrahams gästabud”, den vackra skildringen i Första Mosebokens artonde kapitel, har inspirerat till det kanske mest berömda ikon- motivet genom alla tider, Rubljovs treenighetsikon. Berättelsen lästes tidigt i kyrkan som ett förebud till den Heliga Treenighetens uppenbarelse. När Pilgrims läsare nu för första gången får stifta bekantskap med eremiten Gabriel Bunge, sker det i en meditation som bör läsas långsamt och med blicken på treenighetsikonen.
Under vinjetten Vägleda publicerar vi den första delen av två i en artikel av Magnus Malm, verksam i föreningen Kompass som varit banbrytande vad gäller andlig vägledning, i synnerhet för församlingsledare. Förutom ett erbjudande om Kompass årsbok, fylld av artiklar som ligger vår tidskrift nära, finns i denna utgåva en inbjudan till det ekumeniska präst- och pastorsmötet i Bjärka-Säby och Vårdnäs den 15-17 februari 2011. Tillsammans med biskopen i Linköpings stift och biskopen i Stockholms Katolska stift inbjuder Pilgrim till ett möte, som genom sin breda ekumeniska förankring, redan be- skrivits som en ”kyrkohistorisk händelse”. Som huvudtalare gästas vi av Enzo Bianchi, grundare och prior för den ekumeniska kommuniteten i Bose i Italien, tillika en av Europas viktigaste kristna röster just nu.
Om du aldrig tidigare uppmuntrat din församlingsherde att resa bort för egen fördjupning och vederkvickelse kan detta vara tillfället!