Äktenskap

Nummer 2 | Årgång 15 | 2008

Pilgrim frams 2008-2





Öppning - peter halldorf
En ny oförutsägbar musik - marie tonkin reda
Skapad för kärlek - wilfrid stinissen
Efter ett antal åren - dikt av ylva eggehorn
Bli ett – vara två - christina halldorf
Äktenskap, förening och jämlikhet - samuel rubenson
Det sjunde sakramentet- werner g. jeanrond
En korsfästs gest - gunnel vallquist
Vägleda: Så att vi får åldras tillsammans - liselotte j andersson
Livsresan: ”Gud är självklar i vår relation” - möte med ingemar elf
Klassiker: ”Vad slags förening är det när en hustru darrar inför sin man?” - johannes chrysostomos
Johannes Chrysostomos: Kristusprofetia - samuel rubenson
Jordens och själens överlevnad av Stefan Edman och Martin Lönnebo - biörn fjärstedt
Rummet inom dig av Christopher Jamison - ylva-kristina sjöblom
Retreater & kurser på Nya Slottet Bjärka-Säby
Pilgrims vintermöte 2009
Sandkorn

Öppning

Aktenskapet var först. Inte förhållandet mellan Kristus och Kyrkan. Den förening mellan mannen och kvinnan vars konturer framträder i Bibelns skapelseberättelse, bär från början på en Kristusprofetia. Den avbildar Guds väsen, och framhåller människans kallelse att delta i den heliga Treenighetens Perichoresis, gudsdansen.
Äktenskapet är det tydligaste uttrycket, om än inte det enda, för att människan kan förverkliga sin mänsklighet först när hon är två. Då blir hon också, genom sin gemenskap med den andre, ett tecken på hela skapelsens återupprättelse. För en tidskrift med ambitionen att förmedla andlig vägledning är det hög tid att tala om äktenskapet, denna ikon som återspeglar ”svindlande skönhet”, som en av våra författare uttrycker det. De texter som här föreligger bör med fördel kunna användas som underlag för samtal och fördjupning inom ett område där orienteringen i vår tid inte är enkel.

Vi låter en ung kvinna inleda. Marie Tonkin Reda delar med sig av några bilder från sin egen och därmed den koptisk ortodoxa kyrkans vigselgudstjänst. Enligt koptisk tradition är det vid bröllopet i Kana som Jesus instiftar och helgar det kristna äktenskapet. Detta evangelium spelar därför en central roll i vigselliturgin, både genom ikoner och symboler, böner och läsningar. Och det under som Jesus där utför är profetiskt hänförande. ”Kanske förvandlas vatten långsamt eller gradvis till vin: förälskelsens kärlek – eller viljebeslutet att älska – blir rotfast, ett ja till varandra som går djupare än känslorna och som vill den andre även i hans eller hennes frihet från mig själv.”.

Bröllopet i kana är utgångspunkt även för Wilfrid Stinissen, karmelitmunken som skriver om äktenskapet som om han varit gift ett långt liv. Och i en mening kanske han har det; äktenskapet är ett tecken på det förbund Gud vill ingå med varje människa som han skapat till sin avbild. Allting börjar i den eviga gemenskapen mellan Fadern och Sonen och Anden. ”Deras enhet har sin grund i att var och en är idel öppenhet för de andra”, skriver broder Wilfrid. Varje familj har sina rötter i denna urbild, den är en ”treenighet i miniatyr”.
Kriser i äktenskapet liknar andra relationskriser, men kan bli mer förödande, eftersom de hotar en gemenskap som är oåterkallelig genom den nya ontologiska enhet som skapats – ”ett vi har tagit gestalt som innesluter båda”, som en av skrivarna uttrycker det. Krisen kan handla om allt från att ”vi led av obesvarad kärlek till varandra”, med poeten Ylva Eggehorns ord, till oviljan att släppa taget om den andre. Christina Halldorf, existentiell terapeut och familjerådgivare, berör hur den förändring som sker i alla relationer kan bli ett hot istället för en rikedom, när vi inte tillåter den andre att utvecklas som en Annan. Hur bromsar vi den förfrämligandets process som då kan uppstå?

När länge obrutna traditioner bryter samman ställs gamla självklarheter på sin spets. Vad är egentligen ett äktenskap? Och finns det ett särskilt kristet äktenskap? Vi har bett en kyrkohistoriker och en teolog att reflektera över detta. Samuel Rubenson ifrågasätter vigselritualets ord om äktenskapet som ”instiftat av Gud”. Den tanken finns varken i Bibeln eller i den tidiga kyrkan, menar han. I sin artikel om hur en äktenskapssyn formas under kyrkans första årtusende, konstaterar han att den mest radikala förändringen gällde barnets ställning. ”Det växte fram en insikt om barns rätt till liv, omsorg, fostran och frigörelse, inklusive rätten till frihet från att själv ingå äktenskap.”
Werner G. Jeanrond, tidigare professor i systematisk teologi i Lund, numera verksam i Glasgow, utlägger den katolska synen på äktenskapet som ett sakrament. Om all kärlek kommer från Gud, vari består då den äktenskapliga kärlekens sakramentala karaktär? Och varför måste ett kristet äktenskap ingås och levas i Kyrkans mitt?

Det är tron att äktenskapet inte bara handlar om mig och den andre, utan att det syftar på Kristus och kyrkan, som synliggör dess djupa hemlighet. Om detta skriver också Liselotte J Andersson, och manar oss att då och då våga utvärdera vårt äktenskap. ”Om äktenskapet handlar om Guds rike och kan liknas vid Jesu kärlek till sin brud, kyrkan, då borde varje brudpar bäva. Ansvaret är stort, men stor är också nåden.”
I den unga kyrkans texter om äktenskapet står denna storslagna vision i centrum. Vi hör Johannes Chrysostomos, en av alla tiders främsta predikanter, utlägga Paulus ord om äktenskapet i Efesierbrevets femte kapitel. Samuel Rubenson kommenterar: ”Äktenskapet är ingen gåva, det är en förpliktelse. Gåvan är att Gud kan helga det till att få vara en bild av hur Gud själv förenar sig med oss.”
Grunden för denna helgelse är korset. I all vår samvaro som människor måste ”den Korsfästes gest” bli vår: ” en vidöppen famn mot allt som lever och allt som lider.”
Orden är vår medarbetare Gunnel Vallquists, som Pilgrim hyllar när hon denna månad firar sin 90-årsdag. Och låt mig, vid sidan om ämnet, få tillägga: den vackra volym med ett urval av Gunnel Vallquists texter från ett halvt sekel som i dagarna utkommer, rymmer en klarhet och renhet som vore de skrivna för en tid som denna. God sommarläsning!