Andliga ledare

Nummer 3 | Årgång 16 | 2009

Pilgrim frams 2009-3





Öppning – peter halldorf
När den liturgiska puppan brister – ylva eggehorn
Den eld som brann i Mose buske – marie tonkin reda
Den kristna gudstjänstens rötter – per beskow
Låt vattnet stillna – simon fuhrmann
Liturgi och Starbucks – quinn fox
En sång i Anden – syster sofie op
Samtalet: ”Den bästa sökargudstjänsten är när en församling drabbas av Guds heliga närvaro” samtal med charlotte höglund och roland hellsten
Vägleda: I Psaltarens böneskola – ingmar svanteson osb
Klassiker: Gå in i din Herres glädje – alexander schmemann
Gudstjänstlivets teolog – torsten kälvemark
Herrens måltid av Teologiska nätverket Pingst – lennart thörn
Missale för Svenska kyrkan av Glamsjö, Isacson, Löwegren – biörn fjärstedt
Retreater & möten
Sandkorn

Öppning

Gång efter annan överväldigas jag av glädjen över att få fira gudstjänst. Vilken lycka kan vara större än att få ”stiga upp till himlen”! Och med språket bör man inte slarva. Vi samlas i kyrkan för att fira gudstjänst – inte för att hålla möte. Om det enbart handlade om det senare, vad skulle då skilja kyrkan från biodlarföreningen eller bouleklubben?  Begreppet ”fira” är alltid knutet till en händelse och förutsätter en gemenskap som reagerar på det som firas.

När vi firar en högtid inom familjen, en födelsedag eller bröllopsdag, uppmärksammar vi något i vilket vi hela tiden lever. Det vi firar är inte bara giltigt den dag då firandet äger rum – som om två makar bara vore gifta på sin bröllopsdag och inte resten av året. Men det som alltid är sant blir, när vi firar det, förstärkt och fördjupat i vår erfarenhet. Det blir mer dyrbart, mer levande.

I gudstjänsten firar vi en verklighet som alltid är för handen – Kristi uppståndelse från de döda – men som genom liturgins språk, riter och handlingar, levandegörs och blir närvarande inför våra ögon. Gudstjänsten återför oss igen och igen till verkligheten. Den verklighet vi inte kan se med vårt yttre öga, men som är den yttersta verkligheten: vårt liv är dolt med Kristus hos Gud! Hela skapelsen är, genom Kristi uppståndelse, återlöst. Det är när vi inrättar våra liv efter den verkligheten, när den upplyser vår tro, som vår gemenskap kan spegla den kärlek som ”tror allt, förmår allt, uthärdar allt”. Med detta perspektiv blir gudstjänsten oändligt mycket mer än något vi deltar i för att få en stunds uppbyggelse och tröst.

Vi firar varje gudstjänst ”för alla och för allt”, som det heter i en nattvardsbön. Gudstjänsten blir en händelse som helgar alla andra händelser, den tid som genomlyser all tid. när jag arbetat med innehållet till denna utgåva av Pilgrim har jag haft känslan av att det är en av våra viktigaste. Det är ju i gudstjänsten som kyrkan blir synlig. I firandet av eukaristin blir hon till som kyrka. Med den klassiska devisen Lex orandi, lex credendi – sådan vår bön är, sådan är vår tro – sätter vi ord på något som borde vara självklart: en kyrkas tro lär man inte känna genom att läsa hennes böcker, utan genom att delta i hennes gudstjänst. Därför är gudstjänstens sekularisering det allvarligaste hotet mot kristendomen i vår västerländska kultur. Det är visionen av nya himlar och en ny jord, allt det som förkunnas och föregrips i kyrkans gudstjänst, som riskerar att gå förlorad.

Sammanblandningen av religion och underhållning, denna försåtliga form av synkretism, kan avläsas i gudstjänster som är en spegel av den omgivande populärkulturen. Där ”relevans” styr agendan finns inte längre något sammanhang mellan form och innehåll i församlingens tillbedjan. det är min förhoppning att det som sägs på de följande sidorna både ska utmana och ge näring åt vår längtan och strävan efter en förnyad och fördjupad gudstjänst.

Författarna skriver djupt personligt. Läs Ylva Eggehorns skildringar av den skönhet som framträder när ”den liturgiska puppan brister”. Följ med Marie Tonkin Reda in i den koptiska liturgi som fångat hennes hjärta. Lyssna till Simon Fuhrmanns berättelse om mötet med en gudstjänst som förklarar världen. Och ta del av Per Beskows kunskap om den tidiga kyrkan: hur såg gudstjänsten ut under de första århundradena? Vi har försökt spegla olika traditioner i kyrkan, öst såväl som väst, gammalt och nytt. Syster Sofie låter oss höra sången i anden i den märkliga syntes mellan öst och väst som André Gouzes har skapat. Två frikyrkopastorer ur olika generationer, Charlotte Höglund och Roland Hellsten, samtalar om den gudstjänst de själva lever och brottas med. Och på tal om språket i gudstjänsten, som vi gärna moderniserar i tillgänglighetens namn: läs Quinn Fox underfundiga analogi mellan liturgin och kaffespråket hos Starbucks! Så ger vi ordet åt Alexander Schmemann; få har betytt mer för gudstjänstförnyelsen under 1900-talet. Antifonen i denne märklige mans liv – och i hans firande av gudstjänsten – var glädje. Det är Schmemann som hjälpt mig att se att varje gudstjänst firas i den nya eon där tidens och rummets begränsningar hävs. Liturgins tempus är alltid presens. Den gudstjänstfirande församlingen deltar i en mångtusenårig frälsningshistoria – dess skeende utspelar sig nu! – och föregriper den framtid som vi ännu väntar. Hur kan vi tvivla på den nya tidens närvaro när vi firat himmelrikets fest i en måltid som förklarar våra liv? Vi firar inte gudstjänst för att vi är kristna. Vi är kristna för att vi firar gudstjänst. låt mig till sist få berätta att den 6 januari öppnas Pilgrims och Johannesakademins nya hemsida, skapad av Emanuel Eriksson, fotografen och formgivaren bakom den prisbelönta boken Mat är kärlek på Nya Slottet Bjärka-Säby. Två adresser kommer att leda till samma sida: www.tidskriftenpilgrim.se och www.johannesakademin.se. Så vill jag och mina medarbetare önska er alla, våra läsare och vänner, en välsignad Kristi Födelses Fest och ett gott nytt år!