Följ med och se

Nummer 1 | Årgång 12 | 2005

Pilgrim frams 2005-1





Öppning - peter halldorf
Steget ut i det okända - syster sofie o.p.
”Vad man än lyfter på finns Gud där” - tomas sjödin
Med sina sinnen - magnus malm
Livsresan: ”När jag tittade upp såg jag in i Jesu ögon” - möte med kess söderström
Vägleda: Öppnade ögon - william a barry
Utan slöja för ansiktet - matta al-miskîn
Lidelserna (I): Ondskan genomskådad - samuel rubenson
Klassiker: Följa dig - dag hammarskjöld
Hur skulle Dag Hammarskjöld tänkt idag? - martin lönnebo
Tankar om ikonen av Grigorij Krogh - jan erixon
Andliga övningar av Ignatius av Loyola - susanne carlsson
Retreater
Sandkorn

Öppning

Vad söker ni?”(1)
Jesu fråga till ett par av Johannes Döparens lärjungar besvaras med en motfråga av de två sökarna :
”Mästare, var bor du?”(2)
Vill man lära känna någon närmare är det klokt att inte nöja sig med hörsägner eller andras berättelser. Det gäller att söka sig dit där personen bor. Men hur hittar vi hem till Gud? En beprövat ökenråd lyder: ”Sök Gud och fråga inte var han bor!”
Pilgrimsresor till heliga platser kan ha ett stort värde, men om vi beger oss ut på sådana i tron att Gud finns någon annanstans än där vi är, riskerar vi att ta en omväg. De två som undrar var Jesus bor får ingen adress. Men de får en inbjudan: ”Följ med och se.”(3)

Här tar den andliga vägledningen sin utgångspunkt. All verklig kunskap om Gud bygger på erfarenhet. Tron uppstår inte genom beslut eller ansträngning. Den föds och får rot i hjärtat när Gud ger sig till känna för oss. Den andlige vägledarens uppgift är inte att tala om för människan vad hon ska tro om Gud, utan att stödja henne i törsten efter Gud.
Hur ger sig Jesus till känna i mitt liv? Vad säger han till mig? Det är med frågor som dessa vi söker andlig vägledning. Ingen annan kan ge oss svaret. Vi måste upptäcka det själva. Men andra kan bistå oss med färdriktningen, ge råd för urskillningen och ingjuta mod att följa vår längtan.

När anden drar i våra hjärtan kan vi ibland känna att vi både vill och inte vill. Längtan vaknar på allvar. Men vad ska hända om jag följer, om jag låter mig dras med? Nya erfarenheter innebär alltid någon form av uppbrott. ”Att låta sig dras av Anden är alltid en form av födelse, och en födelse är alltid en förlust av något”, skriver syster Sofie. ”Jag vet vad jag har och vem jag är, men jag vet inte vem jag kommer att bli.”
Vi kan aldrig i förväg räkna ut hur Gud kommer att ge sig till känna för oss. Anden är den stora överraskningen. ”Gud är här, Gud är överallt”, säger en andlig mästare. Eller som Tomas Sjödin fick erfara när han mötte en sentida Broder Lorens, en grytornas och pannornas mästare från en vegetarisk restaurang i Haga i Göteborg: ”Vad man än lyfter på så finns Gud där!” Med andra ord: det inre livet är inte begränsat till det inre!
Nej, allt mänskligt utgör en kontaktyta för mötet mellan Gud och människa. Om inkarnationen som kriteriet för all andlig urskillning skriver Magnus Malm i en artikel som i hög grad rör vår syn på andlighet. Att Gud förkroppsligas i en människa, Jesus av Nasaret, innebär ju att han möter oss genom det mänskliga. Det är i våra sinnesförnimmelser Gud ger sig till känna för oss, inte i en andlighet bortom. Magnus Malm menar att det som skett i Knutby är ”ett kusligt förtydligande av den dödens slutstation som på ett eller annat sätt blir följden om människor systematiskt tränas i att betrakta sina mänskliga reaktioner som oviktiga i relationen till Gud, eller som ett hinder för att göra Guds vilja”.

Tankegången fördjupas av Matta al-Miskîn, den koptiska klosterväckelsens förgrundsgestalt under de senaste femtio åren. Människan är, säger han, ”inbjuden att med alla sina sinnen känna Gud i en kärlekens gemenskap som gränsar till vad en människa förmår uthärda”. Men hur mycket är det möjligt att skåda Gud här i livet? Med ett helt livs erfarenhet som bakgrund skriver fader Matta om förhållandet mellan vårt skådande av Gud och Guds uppenbarelse av sig själv.

Varje utgåva av Pilgrim vill på olika sätt ge näring och redskap för en fördjupad gudserfarenhet. Från och med denna årgång presenterar vi några nya vinjetter. Vägleda är namnet på en serie artiklar speciellt riktade till den som ger andlig vägledning. Jesuiten William A Barry inleder med att skriva om hur man kan hjälpa en människa att möta Gud genom att bland annat förändra synsättet på vad bön är.
I Livsresan, som alternerar med Samtalet, möter vi människor som berättar om vad som hände i deras liv när de besvarade inbjudan att ”följa med och se”. Hur såg den andliga vägledning ut som bidrog till att Gud visade sig för dem? Först ut är journalisten Kess Söderström som berättar för Ylva-Kristina Sjöblom om sin andliga resa.
Lidelser är vinjetten för en serie av Samuel Rubenson utifrån ökenfädernas undervisning.
En vinjett som följt med sedan tidskriftens start är vår Klassiker, där vi varje gång presenterar en andlig författare som haft bestående inflytande som vägledare och förebild. Martin Lönnebo skriver om Dag Hammarskjöld, som etthundra år efter sin födelse påverkar som aldrig förr. I Biblioteket har vi för avsikt att ännu tydligare anmäla böcker som på olika sätt anknyter till det aktuella temat.

Med denna utgåva bifogas ett ämnes- och personregister innehållande samtliga artiklar och författare under Pilgrims tio första år, en hjälp att hitta i det vid det här laget fylliga Pilgrimsbiblioteket.
Till sist: Allhelgonahelgen 2005 inbjuder vi yngre läsare till ett höstmöte på BjärkaSäby och Vårdnäs. Med risk för att göra några besvikna riktas inbjudan denna gång till alla mellan 19 och 39 år. Men jag misstänker att ingen missunnar en yngre generation att under några dagar få slå följe med de många erfarna i vår referensgrupp. Till alla övriga återkommer vi, när tiden är inne.

1 Joh 1:38a (1703), 2 Joh 1:38b, 3 Joh 1:39