Förstår du vad du läser?

Nummer 1 | Årgång 7 | 2000

Pilgrim frams 2000-1





ÖPPNING - Peter Halldorf
”DET VAR I ALLA FALL INTE KÄRLEK VID FÖRSTA ÖGONKASTET” - Per Åkerlund
ANDENS VÄGLEDNING - Susanne Rikner
HUR LÄSTE JESUS FRÅN NASARET DENNA TEXT? - Anders Piltz
KRÖNIKA: DET ANSTÖTLIGA - Owe Wikström
LYSSNANDETS LUST - Josef Bergdahl
TOBIT, MANASSE OCH JESUS - LarsOlov Eriksson
TÄNKESPRÅKET: VAD GLÄDJE HAR DU AV DIN TRO? - Samuel Rubenson
KLASSIKER: I HOPP OM ATT FÅ MÖTA DEN ENDE - Tito Colliander
TITO COLLIANDER: ”DET HÖR TILL LIVET ATT SARGAS” - Janne Carlsson
BIBLIOTEKET:
DETTA LÖFTE GÄLLER ALLA av Martin Luther - Anders Arborelius
EMILIA FOGELKLOU av Malin Bergman Andrews - Ylva-Kristina Sjöblom
RETREATER MED PILGRIM
SANDKORN

Öppning

Tolle lege! Tag och läs, ropade barnen på andra sidan muren från den milanesiska trädgården där den förtvivlade Augustinus hade kastat sig ned på marken under ett fikonträd. Skulle den bittra bottensatsen i hans liv aldrig upplösas?
Tag och läs. Redan som tonåring hade han försökt. Bara för att stötas bort av den bibel hans mor läste. Kyrkan i Nordafrika upplevdes hopplöst konservativ och trångsynt av den excentriske Augustinus, och han hade en gång för alla – så menade han – gjort upp räkningen med kristendomen. Gamla testamentets Gud fyllde honom med vämjelse.
Tag och läs. Året är 386 när den trettiotvåårige Augustinus, efter en snårig sökfärd, blir förlöst i sin kamp av barnens sång. Tolle lege. De bevingade orden som blev upptakten till den berömda omvändelsescenen, ingående skildrad i den åttonde boken av Augustinus Bekännelser, skulle kunna stå som en passande devis över ett av de mest lysande författarskap som någonsin sprungit ur Afrikas jord. Men också över en människa vars inre drama kretsar kring relationen till Bibeln. Svårigheterna med denna skrift, i synnerhet dess Gamla testamente, hade fått honom att som ung och arg göra revolt mot kyrkan. Återupptäckten av Bibeln, genom en vägledning som hjälpte honom att närma sig Skriften från annat håll, blev hans väg tillbaka.

Vi har som bekant fått en ny bibel i vårt land. Ett imponerande översättnings- arbete har räckts det svenska folket. Men räcker det ens med en tillgänglig språk- dräkt för att göra Bibeln begriplig? Knappast. Förstår du vad du läser? undrade evangelisten Filippos när han hörde den etiopiske finansministern på besök i Judéen läsa profeten Jesaja. Mannen gav ett mycket insiktsfullt svar: Hur skulle jag kunna det utan att någon vägleder mig?
Dialogen mellan de två, skildrad i Apostlagärningarnas åttonde kapitel, berör ett tidlöst, men inte alltid beaktat problem bland bibelspridare: det krävs mer än en bibel i hand för att bli salig. Denna bok är både svår och farlig att läsa. Utan vägledning kan man hamna vart som helst. (Säg den sekt som inte stöder sina idéer på bibelord!) Osannolikt är det inte att man efter en kort tid ger upp inför alla besynnerligheter, speciellt om man får för sig att börja med våldsamma krönike- böcker eller svårgenomträngliga profetutsagor.
Vart den etiopiske hovmannen hade hamnat utan vägledning kan man bara gissa sig till. Troligen hade Bibeln förblivit en stum bok. Nu slutar det hela i omvändelse och dop vid en rastplats på ökenvägen mellan Jerusalem och Gaza. På sidan tolv mediterar Susanne Rikner över den fascinerande berättelsen som fått ge tema åt ett nummer av Pilgrim som berör den andliga läsningens väg in i Bibeln.
Det var mötet med biskop Ambrosius i Milano som gav Augustinus en ny bibel. Här lärde han ett helt annat sätt att närma sig Bibelns texter än det han mindes hemifrån Thagaste. Biskopen inviger honom i en lyssnande, mindre bokstavsbunden läsning av Skriften. Augustinus konstaterar nu: kyrkans ”lära är inte vad vi trodde den vara och inbilskt anklagade den för att vara”.
Många delar Augustinus upplevelse. Men om det nu inte blir ”kärlek vid första ögonkastet”, finns då något sätt att lära sig älska Bibeln? Ja, svarar Per Åkerlund, och berättar i en personlig betraktelse, som inleder vårt nummer, om ”hur man återfinner sin glädje i Guds ord”.
Det som löste upp knutarna för Augustinus var Jesu egen läsning av bibeltexten. För Ambrosius, liksom för de övriga kyrkofäderna, var Jesus Kristus ”bilden i Skriftens väv”, som Anders Piltz uttrycker det. I en artikel där han tar alla de svårigheter vi kan uppleva med Gamla testamentet på allvar, visar Piltz samtidigt hur oundgänglig denna skrift är för att förstå Kristus. ”Vill man tränga in i Jesu tankevärld, då måste man läsa Gamla testamentet.”

Vad menar vi med en ”andlig läsning” av Bibeln? Det är en lyssnande läsning, förklarar Josef Bergdahl. Därför behöver lusten att lyssna till Gud i Bibeln, inte bara läsa om Gud, väckas. Och kanske är det just där den stora övningen – och utmaning- en – ligger. Att igenkänna, och drabbas av Guds röst i dessa heliga texter. Andlig näring kan börja sippra fram där man minst väntade. Till och med ur apokryfernas gamla historier, som LarsOlov Eriksson visar i sin utläggning av Tobits bok och Manasses bön.
För den som tränger ned under bokstavens yta väntar den upptäckt som bibelläsare av alla slag gjort sedan dessa texter första gången nedtecknades: allt i denna bok handlar egentligen om mitt eget liv, om min historia och min avsikt. Att nå de djupare skikten, där tilltalet väntar, kräver dock ett förhållande till Bibeln grundat på trofasthet. Det gäller att hålla ut. Men den som likt Origenes – han som fick smeknamnet adamantius, den diamantaktige, för sin förmåga att borra sig igenom alla besvärligheter och hårdheter i Skriften – plockar fram bönens diamantborr, gör det inte förgäves.
Plötsligt, och oväntat, glimmar det till. Jag fann en ädelsten som gjorde livet oändligt mycket rikare och vackrare!