Frestad

Nummer 1 | Årgång 14 | 2007

Pilgrim frams 2007-1





Öppning - peter halldorf
Den frestades bön - syster sofie op
Min börda är lätt - gunnel vallquist
Älska inte världen - liselotte j andersson
Syndens fnöske - anders piltz
Biktens befrielse- hans johansson
Samtalet: ”Det finns en bekvämlighetsfrestelse i kallelsen idag” - runar eldebo och owe wikström samtalar
Vägleda: Ut ur frestelsens återvändsgränd - susanne grimheden
Klassiker: ”Ägna dig oavbrutet åt bön” - ignatios brev till polykarpos
Biskopens ansvar inför Gud - per beskow
Viskningar från katakomberna av Magnus Malm - torsten kälvemark
Retreater på Nya Slottet Bjärka-Säby
Sandkorn

Öppning

Som en nådetid och en tåretid kommer den Stora Fastan till oss år efter år. Inbjudan att fasta når oss som ett tecken på Guds oändliga tålamod. Gud har inte gett upp om människan. Han vill vår gudomliggörelse – vårt återvändande till det naturliga – och har redan visat att han inte besparar sig möda och offer för dess fullbordan.
Under Fastan vandrar vi omvändelsens och botens väg. Bort från vår inkrökthet i oss själva. In i den frihet där kärleken lever. Där varje handling blir precis så lätt och otvungen som allt det vi gör för den vi älskar.

Fastan är en period när vi något lite mer gör det som hör all tid till. Vi samverkar med vår naturliga livsenergi, den som leder oss ut ur oss själva. I världen fångas denna energi upp av frestelserna, så att kärleken – den naturliga rörelsen – blockeras.
Fastan är en kamp mot det som hämmar vår mognad, det som är mot naturen. Men en rätt askes förutsätter insikt om vilka de verkliga frestelserna är i våra liv.

Vad är en frestelse i biblisk mening? Det finns en risk att stanna vid en ytlig förståelse av ordet, och aldrig komma längre än till det som rör kroppen: mat, sexualitet, pengar, ägodelar. Svårare är de frestelser som angriper själen, sådana som missmod och bedrövelse, leda och vrede.
När dominikansyster Sofie inleder vårt tema med ett besök hos den ensamme munken på Frestelsernas berg utanför Jerusalem, får det henne att fundera över vilka dennes frestelser är. Och hur förhåller sig frestelsen till prövningen? Det har ju sagts från öknen att ”utan frestelser kan ingen bli frälst”. Står man alltså emot den Helige Ande om man ber om att slippa frestelser?

Allra svårast är de frestelser som gör oss upptagna av vår egen betydelse: fåfängan och högmodet. De drar in oss i en strömvirvel av infantilt kretsande kring oss själva, vår förträfflighet och våra åsikter. Vi blir härskna och sårade när vi inte tycker oss bli tillräckligt uppskattade och förstådda av vår omgivning. Det kan ta sig ytterst subtila uttryck.
Inspirerad av Rowan Williams bok om ökenfäderna, Tystnad och honungskakor, skriver Gunnel Vallquist om hur hela vårt liv handlar om att vinna vår nästa för Guds kärlek. Det mest angelägna är därför att inte stå i vägen. Då hindrar eller stör vi den relation som Gud är på väg att upprätta med en människa. Står i vägen gör vi, konstaterar hon, när vi tar för mycket plats, försvarar vår självbild eller dras in i det konkurrenstänkande som råder överallt i vår tid.

Nr bibeln talar om världen – ”Älska inte världen” – syftar ordet till allt som får oss att överge det tillstånd som är naturligt för människan. Liselotte J Andersson beskriver världen som ”det som drar ögat till sig” och får oss ”att vilja äga”. Eller som Anders Piltz uttrycker det: ”allt som konkretiserar det onda.” Och eftersom vi lever i världen finns inget äkta mänskligt liv utan kamp, konstaterar han. Kampen handlar om att ta vår frihet på allvar och göra de medvetna val som urholkar frestelsen. Att fasta är ett sådant val.

Ingen av oss undgår att duka under för frestelsen och de bibliska texterna rymmer i det avseendet en stor realism. Vi manas till vaksamhet och uthållig kamp, men fallet är oundvikligt. Och den som vandrat länge på den väg som kallas Kristi efterföljelse, vet att det inte är de ”ytliga” synderna som är de svåra. Att släppa in mer ljus i sitt liv, är att växa i syndakännedom. En insikt som kan leda till misströstan och uppgivenhet – om vi inte lär känna nåden.
”Där synden blev större, där överflödade nåden än mer”(1), skriver Paulus djärvt. Men då gäller det att inte förtränga eller bagatellisera sin synd, utan att bekänna den. Hans Johansson visar i en artikel om bikten hur insikten om vår synd ingår i botandet av vår meningsförlust. Människan är den enda varelse i skapelsen som kan synda – ”att se våra synder är att spegelvänt se vad vår kallelse består i, vad vi begåvats med och varför.”
Att vara frestad är därför ”ett gott tecken, om än något ont”, konstaterar Susanne Grimheden under vinjetten Vägleda. Vad gör man då när frestelsen griper tag? I ökenmödrarnas anda visar hon hur frestelsen kan förvandlas till livgivande kraft och skänka ett andligt liv på djupet.

Inför det ekumeniska nför det ekumeniska präst- och pastorsmöte som Pilgrim inbjuder till under Stora Fastan, möttes två av våra medarbetare, Runar Eldebo och Owe Wikström, för ett samtal om en kristen ledares frestelser. Är det bekvämlighet eller självutplåning som är den största faran i vår tid?
Samtalet kom att handla åtskilligt om faran med att bara representera sig själv, sina åsikter och sin erfarenhet som präst och pastor. Här kommer den andliga vägledningen in i bilden. Som Runar Eldebo uttrycker det: ”Om du inte hittar en andlig vägledare som du har en relation till över tid kommer du till sist bara att representera dig själv.” En god andlig vägledare liknar Gud, och bjuder motstånd. Vi manas att kämpa den goda kampen. Till sist kan vi be med vår sandkornsförfattare: "Din gåva till mig är kampen."

1 Rom 5:20