Guds Rike

Nummer 4 | Årgång 17 | 2010

Pilgrim frams 2010-4





Öppning - peter halldorf
Rikets folk - mikael tellbe
Gud lär sig gå - ylva eggehorn
Profeten, samtiden och framtiden - eerling rimehaug
Vårt dubbla medborgarskap - olavi hemmilö
Guds rike växer i vardagen - maria karlsson
Livsresan: ”Kristus kallar alla att bygga upp kyrkan” - ylva-kristina sjöblom möter peder bergqvist
Se mot öster! - peter halldorf
Klassiker: ”Är Guds rike världsalltets grundritning?” - stanley jones
Stanley Jones: Guds rikes ambassadör - sigfrid deminger
Vägleda: En smakad verklighet - magnus malm
Bli det du ber av Jonathan Wilson-Hartgroves och Shane Claibornes - marie tonkin reda
Ansikte mot ansikte av Göran Skytte och Wilfrid Stinissen - cristina lenells
Retreater på Nya Slottet Bjärka-Säby
Sandkorn

Öppning

Under adventstiden levandegörs, mer än någon annan period av det heliga året, trons och kyrkans eskatologiska karaktär. Det grekiska ordet eschaton har betydelsen det yttersta och används vanligen när vi talar om den yttersta tiden och händelserna däromkring. Men eschaton – eskatologin – är inte främst en lära om den yttersta tiden. Det är en dimension i tron. Kristendomens eskatologiska dimension är alltings fullbordan i den nya tidens, Guds rikes, slutliga genombrott.
Denna förväntan fördjupas under adventstiden, en period som binder samman Kristi första ankomst med hans andra ankomst. De två linjerna flätas ihop. Advent betyder ankomst. Kristus har kommit – och han skall komma åter. Men han kommer oavbrutet sin kyrka till mötes, både som barnet som föds i Betlehem och som Konungen på skyn. Guds rikes tempus är alltid presens.
Det unika med kristendomen är att den börjar med slutet. Genom Jesus har Guds rike, den kommande tiden, redan brutit in i våra liv och i världen. I dopet inträdde vi i den åttonde dagen. Genom vatten och Ande föddes vi in i det rike som vi väntar, men som i den Helige Ande redan är här, dolt men uppenbart för den som fått sina ögon öppnade. Som Jesus uttrycker det när han talar om förnyelsen av hela kosmos: ”Himmelriket är som en surdeg som en kvinna arbetar in i tre mått mjöl; till slut blir alltsammans syrat.”

En djupare förståelse av Guds rike är avgörande för att tron inte skall förminskas eller privatiseras. Därför inleder teologen Mikael Tellbe denna utgåva med ett grundläggande bibelstudium om innebörden av begreppet Guds rike i evangelierna. Hur förhåller sig till exempel Guds rike och kyrkan till varandra?
Med utgångspunkt i en bild av Jesus i Brönnestads medeltidskyrka skriver Ylva Eggehorn om vårt sökande efter en kultur som skulle kunna vara ett profetiskt tecken i vår vardag.
Hur känner man förresten igen en profet i den yttersta tiden? Talet om Kristi återkomst har i alla tider gett upphov till spekulationer, men profetens verkliga uppgift är en annan, menar Erling Rimehaug. Med början hos profeten Amos och med den ”gröne patriarken”, Bartholomeus, som exempel, reflekterar han kring den profetiska kallelsen i vår tid och varför den ibland hamnat i vanrykte. Verkliga profeter tyder tidens tecken så att vi kan handla.

Hur kan vårt ”dubbla medborgarskap” som kristna hjälpa oss till en trovärdig livshållning i en tid när det knappt går att öppna en dagstidning utan att förlora modet?
Kan man bevara lugnet utan att sticka huvudet i sanden? Olavi Hemmilä visar på en möjlighet att röra sig ”fritt mellan de båda världarna”, och en ung teolog, Maria Karls- son, skriver om möjligheten att gestalta ett alternativt sätt att leva. ”Sökandet efter Guds rike börjar alltid med att vi lär känna Gud och upptäcker hans tankar för den här världen.”
”Kyrkan ligger alltid i ruiner”, säger Peder Bergqvist och menar att Franciskus kallelse gäller i varje tid. Kaplanen i Franciskus tredje orden i Sverige berättar för Ylva-Kristina Sjöblom om sin livsresa, från pingstpastorshemmet i Norrbotten till uppdraget som föreståndare för en av våra mest älskade retreatgårdar, St Davidsgården i Rättvik.
Den ryske teologen Alexander Schmemann såg visionen om Guds rike som helt avgörande för kyrkans förnyelse och upprättelse. Utan den visionen reduceras kristendomen till en sekt och de kristna blir ”religiösa”, menade han. Schmemanns stora livskärlek var liturgin. Han kunde som ingen annan beskriva den kristna gudstjänsten som en resa in i Gudsrikets dimension, där vi får uttrycka sanningen om oss själva och världen i firandet av den händelse som helgar alla andra händelser.

Kan man tala om ”ett kristet samhälle”? Skulle det då vara det godaste av samhällen? Frågorna ställdes av Stanley Jones, som under en stor del av sitt liv var verksam i Indien där han bland annat förde samtal med Gandhi. Sigfrid Deminger presenterar denne gigant bland 1900-talets missionsgestalter, och visar hur Jones genom sin radikala Gudsrikesteologi fann skapande utgångspunkter för en indisk gestaltning av kristen tro i mötet med den hinduiska kulturen.

Andlighet kan bli en flykt, både från den egna mänskligheten och från lidandet i världen, menar Magnus Malm. För den andlige vägledaren gäller därför att urskilja vad som får oss att krympa som människor, och vad som får oss att mogna och växa. I den andra av två artiklar om Andlig vägledning i Jesu spår uppmärksammas vi på att man kan hämmas i sin vandring ”genom att parkera hela sin existens i ett kravlöst mottagande av Guds kärlek”.
Vad innebär det alltså att tillhöra Guds rike? Malm sätter ord på den kristna kallelsen: ”Den är en sak att göra en insats i en nödsituation. Det är en helt annan sak att förenas med Jesu intressen i världen.”