Herren är en

Nummer 3 | Årgång 21 | 2014

Pilgrim frams 2014-3




Öppning - peter halldorf
Att de två av nåd har blivit ett - ellen merete wilkens finnseth
Ansiktet - två dikter av marie tonkin reda
Det förvandlande ljuset - simon fuhrmann
Vad är ditt namn? - lev gillet
Mer än den tredje - peter halldorf
Livsresan: ”Kyrkan måste vara något större än mig själv” - lina mattebo möter magnus nordqvist
Herrens bön (I): Fader vår som är i himlen - alexander schmemann
Klassiker: ”Kristenheten framträder söndrad men Kristus är en” - nathan söderblom
Medarbetare till den levande Guden - jonas jonson om nathan söderblom
Läsarna i distraktionernas tid red Joel Halldorf - maria küchen
Möten och minnen av Per Beskow - Joel halldorf
Vänskapens sakrament av Egied van Broeckhoven - per holmberg
Retreater & möten
Sandkorn

Öppning

Hur förhåller sig egentligen läran till livet? Bokstaven till Anden? Har den systematiska teologin alls något att tillföra den andliga vägledningen?
Att dogmatik och spiritualitet hör ihop råder knappast någon rungande samstämmighet om i vår tid. Vi skakar oförstående på huvudet åt de utdragna striderna om Guds väsen och Kristi naturer i den tidiga kyrkan. Vad har allt detta med våra livsvillkor att göra? Bekräftar det inte bara de berömda orden om bokstaven som dödar och Anden som ger liv?
 Alltså bestämde vi oss för att ta tjuren vid hornen. I denna utgåva av Pilgrim ställer vi de stora frågorna om Guds väsen och treenighet, om Kristi två naturer, om Andens förhållande till Sonen och Fadern – och hur allt detta påverkar våra liv och formar den andliga vägledningen.

Hur förklarar man vad det egentligen var Maximos Bekännaren kämpade för när han på 600-talet så till den grad hävdade att Jesus hade en mänsklig vilja, att han blev martyr i sin egen kyrka på kuppen? Eller vad var det som gjorde att Gregorios Palamas tal om Guds energier och väsen räddade 1300-talets böneväckelse innanför kyrkan?
Att göra detta levande och begripligt förutsätter inte bara långvarigt umgänge med kyrkofädernas texter, utan också lyhördhet för nutidsmänniskans kamp och frågor. På de följande sidorna bjuds vi artiklar som inte bara är bildande; de ger vägledning och hopp. Och inte minst hjälper de oss att se sambandet mellan vad vi tror om Gud och hur vi kommer till rätta med vår kamp, våra tvivel och vår oro. Som Ellen Merete Wilkens Finnseth uttrycker det efter att ha läst Maximos: ”Det är inte min sårbarhet, mitt behov av mat och sömn och mänsklig gemenskap som är problemet.” Och vad svarar Simon Fuhrmann på sin egen fråga: ”Vad betyder distinktionen mellan Guds väsen och Guds energier för oss i vårt dagliga liv?” Läs och begrunda!

Erfarenheten av gud är den bästa förutsättningen för att tala klart och begripligt om Gud. Därför låter vi Lev Gillet, alias en munk från östkyrkan, komma till tals. Vi har översatt ett föredrag som denne uppskattade andlige lärare höll under en retreat på 1970-talet. Med utgångspunkt i Moses fråga ”Vad är ditt namn?” tar han oss med långt in i Guds hjärta och ger Gud ett namn: Herren Kärlek.
Namnet slår en bro till nästa artikel, där vi fångar upp några drag i den anglikanska prästen och teologen Sarah Coakleys banbrytande bok God, Sexuality and the Self – An Essay on the Trinity. Få nutida teologer i väst har så kraftfullt hävdat nödvändigheten av den helige Ande. Här möter vi den systematiska teologen som insiktsfull andlig vägledare. När Sarah Coakley väljer sexualiteten som ingång till en ”lära om Gud” är det mer än ett försök att vara i tiden. Hon går i kyrkofädernas spår, och visar hur alla våra begär är ”dyrbara ledtrådar”. Men just därför kan också gudsbegäret visa sig tveeggat, inte minst mot bakgrund av vad hon kallar ”vår utomordentliga förmåga till självbedrägeri på det erotiskas arena”.

Vad erbjuder vi mer? Jonas Jonson skriver om Nathan Söderblom, en av de stora kyrkoledarna i Sverige i modern tid. Och Magnus Nordqvist berättar om sin resa från den frikyrkliga uppväxten till den ortodoxa kyrkan. Så inleder vi en serie betraktelser av Alexander Schmemann, nyöversatta för Pilgrim, om Herrens bön. Fader Alexander tar oss med genom de olika delarna av bönernas bön, en vägledning vi återger i åtta delar. Vinjetten ”Vägleda” får därmed vila en tid, och vi anstränger oss ytterligare för att låta dess ärende prägla tidskriften som helhet.

Som bilaga i detta nummer finns programmet för det ekumeniska präst- och pastorsmötet som hålls i Bjärka-Säby och Vårdnäs den 16–18 mars nästa år. Bakom inbjudan till mötet står tillsammans med Pilgrims referensgrupp, biskopen i Svenska kyrkan i Linköpings stift Martin Modéus, den katolske biskopen Anders Arborelius samt den syrisk-ortodoxe ärkebiskopen i Sverige, Benjamin Atas. Det gör det hela till ett historiskt möte, där präster och pastorer i samtliga kyrkofamiljer samlas för att, som det heter i inbjudan, låta ”våra olika traditioner befrukta varandra i förståelsen av vad det innebär för prästen och pastorn att både vara lärjunge och herde”.
Särskilt inbjudna gästtalare är Diane Reynolds från Andreassystrarnas kommunitet i England och Norberto Secchi från det ekumeniska klostret i Bose. Diane Reynolds har under flera år lett ignatianska retreater för församlingsarbetare på olika håll i Sverige, och var under många år nära medarbetare till broder Roger i Taizé. Ikonmästaren Norberto Secchi har fascinerat även otaliga svenskar som besökt Bose genom sitt sätt att glänta på dörren till ikonens hemlighet.
Innan dess blir det höstmöte för åldrarna 19–39, den 24–26 oktober på Bjärka-Säby, med bland andra Norman Wirzba från Duke Divinity School i USA och syster Sofie från Rögle kloster som gästtalare. Wirzba har utmärkt sig genom sina böcker om ”ätandets teologi” och syster Sofie är uppskattad av många för sin undervisning om kroppens teologi. Det lovar att bli ett möte som, med Marie Tonkin Redas ord i en av dikterna i detta nummer, ger ny glöd åt hoppet


om nya himlar och en ny jord
som ska uppstå ur din andedräkt.