Hjälparen

Nummer 2 | Årgång 9 | 2002

Pilgrim frams 2002-2





ÖPPNING - Peter Halldorf
I VÄNTAN PÅ ANDEN - Syster Veronica OP
PÅ VANDRING MED ANDEN - Bengt Pleijel
BO I OSS OCH VAR VÅR TRÖST - Pingstsekvensen
I DEN HELIGE ANDES SKOLA - John R Sheets
KRÖNIKA: ÖVER ERFARENHETSDJUPEN - Ylva Eggehorn
TYSTNAD, ORDEN OCH DEN HIMMELSKA SÅNGEN - Torsten Kälvemark
”JAG SER ALLTING FRAMFÖR MIG" - Eva Spångberg och Anders-Petter Sjödin samtalar
KLASSIKER: ANDENS OUTSÄGLIGA GEMENSKAP - Makarios andliga homilier
MAKARIOS: DÖPT I ANDEN - Samuel Rubenson
FRÅN KYRKANS LUSTGÅRD (I) - Per Åkerlund
BIBLIOTEKET:
ANDEN OCH GUDS FOLK av Gordon D Fee - Stig Öberg
DEN DÅRAKTIGA GUDSKÄRLEKEN av Paul Evdokimov - Bengt Pohjanen
VINTERMÖTE
RETREATER
SANDKORN

Öppning

På taket till det hus där den heliga Birgitta hade sitt härbärge under sina år i Rom och moder Tekla numera leder världens största kommunitet av birgittinersystrar, samtalar jag en försommardag med Niels Christian Hvidt, den unge dansken som väckt uppmärksamhet med sina två doktorsavhandlingar – på danska respektive italienska – om profetiska rörelser. I tonåren, när hans andliga resa tog fart, nosade han först på den karismatiska väckelsen i baptistisk tappning, vistades därefter hos de ortodoxa munkar na på ön Patmos, för att så småningom bli katolik och lärare på universitetet Gregoriana i Rom. Själv ser han inte övergången som ett ”brott”, snarare som en naturlig fortsättning, och med sin nyutkomna bok Mirakel vill han ge kristna och andra sökare vittring på en kristendom där Gud är högst personlig.
Därmed går Niels Christian Hvidt på tvärs i en teologisk kultur där Gud omtalas på alla tänkbara sätt – utom just i personliga toner. Vad som fått honom att intressera sig för det profetiska, liksom för under och tecken, är inte den kittling som kan f innas i det spektakulära, utan snarare de vittnesbörd som vill hjälpa oss att våga tro på en Gud som inte är likgiltig för människan i hennes våndor. Gud vill inget hellre än att vi skall upptäcka hur mycket han älskar oss och vill komma till vår hjälp. Så lyder Niels Christian Hvidts credo.

Av samma skäl känns det angeläget med ett nummer av Pilgrim om den helige Ande. Andens viktigaste namn, Hjälparen, ställer in tron på rätt våglängd. Att på barnets vis förvänta Guds hjälp i den egna livssituationen hör inte endast till trons första ”naiva” stadium. Det borde vara självklart för varje kristen. Just därför är också budskapet om den helige Ande så angeläget i en tid när livet i den globala byn, där alla hör om allas olyckor, går hårt åt tron på Guds personliga omsorg. Som Hjälparen anhåller Anden om en plats i vår vardag, ja önskar upplysa den med sin närvaro, som syster Veronica vackert uttrycker det i sin inledande betraktelse.
I två grundläggande artiklar ges därefter en belysning av ”Guds vänstra hand”, som Irenaeus av Lyon kallade den tredje personen i gudomen. När Bengt Pleijel skriver om den kristnes vandring tillsammans med ”själasörjaren den helige Ande”, passar han på att visa på den specifika uppgift som är Andens: att hjälpa oss såväl med vårt förflutna som med orienteringen in i framtiden. Den amerikanske jesuiten och biskopen John R Sheets ringar in det utmärkande för andlig vägledning på kristen grund. Och han skriver: ”I den djupaste bemärkelsen är den helige Ande den andlige vägledaren.” Här får vi ett matnyttigt bibelstudium där dels Jesus, dels Paulus porträtteras i rollen som andliga vägledare.

Om Andens mycket personliga ledning handlar i hög grad samtalet mellan konstnären Eva Spångberg och prästen Anders-Petter Sjödin. Även Eva Spångberg använder sig av bilden av Guds två händer, om än med en liten annan innebörd än Irenaeus. Hon liknar den högkyrkliga och liturgiska rörelsen där hon är fostrad – ”tidegärden kan jag utantill” – vid Guds högra hand och den karismatiska rörelsen som hon lärt känna i mogen ålder – ”det hände under Jesusrörelsen när Helge Fosseus kom till Hjälmseryd och talade om Anden” – vid Guds vänstra hand.
Lite längre fram får vi lära känna två i var sin tid sällsamt färgstarka andliga profiler. Den estniske konstnären Arvo Pärt har blivit en av samtidens mest uppmärksammade tonsättare. Pärts signum är musikens ”andlighet”, sökandet efter den himmelska tonen. Torsten Kälvemark har besökt honom i hans hem i Berlin och låter oss ta del av Pärts egna tankar om sin musik. Som till exempel följande: ”Med tintinnabuli skulle jag på något sätt vilja betona att Herrens sanning varar i evighet. Jag skulle vilja säga att denna sanning är enkel. Jag skulle vilja nå dit direkt.”
Samma passion utmärker Makarios som gett oss de ”andliga homilier” som tveklöst hör hemma på den andliga litteraturens topplista genom tiderna. Ett utdrag ur homilierna presenteras i vår klassikerserie och Samuel Rubenson skriver om budskapet från denna märkliga gestalt i den tidiga kyrkan, som fick John Wesley på 1700-talet att utbrista: ”Jag läste Makarios och sjöng!”
I detta nummer inleder vi dessutom en ny serie om andlig läsning. Per Åkerlund kommer att ta oss med på en vandring genom den andliga litteraturens ”lustgård”, där skiftande miljöer presenteras och vi får råd för den andliga läsningen.

Till sist kan vi berätta att Pilgrim nu öppnat en egen hemsida. På www. tidskriftenpilgrim.nu kommer att finnas regelbundet uppdaterad information om vår tidskrift. Här kan gamla nummer beställas, de retreater och seminarier vi erbjuder presenteras och all information om vårt kommande vintermöte finns även tillgänglig under denna adress. Vi rekommenderar för övrigt alla som planerar att närvara på Bjärka-Säby och Vårdnäs den 24–25 januari nästa år (se sid 55) att sända in sin anmälan i god tid!