Höga Visan

Nummer 4 | Årgång 3 | 1996

Pilgrim frams 1996-4





ÖPPNING - Peter Halldorf
EN HERRENS LÅGA - Ylva Eggehorn
ATT SE MED NYA ÖGON - Göran Eidevall
”DEN ANDLIGA LÄSNINGEN ÄR DEN HELT AVGÖRANDE" - Martin Lönnebo och Wilfrid Stinissen samtalar
KRÖNIKA: KOM UT! - Sr Tyra Antonia OSB
BRUDMYSTIK HOS KÄRLEKENS APOSTEL -Rune Söderlund
KLASSIKER: KRISTI KYSSAR TILL SJÄLEN - Origenes
ORIGENES: EN ORDETS MYSTIKER - Samuel Rubenson
BRUDEN FÖRKLARAD - Per Åkerlund
PILGRIMSVÄGAR: LÅNG VÄG TILL TAIZÉ - Ylva-Kristina Sjöblom möter Ted Harris
BIBLIOTEKET:
GUDS KYSS av Peter kreeft - Ylva-Kristina Sjöblomen
EN SJÄLASÖRJARES BREV av Gerard tersteegen - Lena Bergström
RETREATER MED PILGRIM
SANDKORN

Öppning

Bibeln är ingen enkel bok. Under bokstavens slöja finns innebörder som inte låter sig forceras ens av den enträgnaste tankemöda. Och oförstådd blir Bibeln snart oöppnad. Där är vi idag. Inte ens präster och predikanter läser sin bibel som förr.
Finns då någon väg ut ur den bibelläsningens kris som råder i landet? Ja, men då vill en fördjupning till. Ett uppövande av den andliga läsningens konst, den som kan leda in i ett nytt förhållande, inte bara till Bibeln, men till dess Ord. En läsning som ger ”kyssar av Guds ord”, som Origenes sa. Dem förutan kan vi höra och ändå inte förstå. Då kommer djävulen och snappar bort ordet. Det är sådden vid vägen.

Den andliga läsningen leder oss åter till böcker i vilka vi inte vistats på länge. Som Höga Visan, Sångernas sång av Salomo. Alla gudsälskares favoritlektyr. Ingen text – möjligen Psaltaren undantagen – har bönens människor så ofta återvänt till, så gärna mediterat över, så lidelsefullt stämt in i som denna. Är tron ett kärleksmöte är Höga Visan dess credo.
Höga Visan är inte i första hand en text för reflexion och diskussion. Den välver en berättelse fylld av längtan. Hur lyder lockropet? Rådet att inmundiga i dessa kärlekssånger är framförallt ett:

Försök inte längre att med tanken förstå Gud.
Gud kan du endast nå med din kärlek.

Således ställs här i fokus, som ingen annanstans, vad kristen tro överhuvudtaget är: en kärlekens relation. Höga Visan anger vägen, den enda nödvändiga, den enda framkomliga. Såvitt det är Gud vi vill finna och fånga. Ty Gud går inte att fånga med tanken, med list och lust gäckar han alla försök i den vägen, endast med kärleken kan man gripa honom. Jag tog honom fatt, och jag släppte honom inte.
I fornkyrkan, liksom i judisk tradition, förespråkade man en återhållsamhet när det gällde att läsa ur Höga Visan. Alla var inte mogna för den, menade man. Först när vi sårats av kärlekens pil öppnar sig denna bok. Då kan de märkligaste ting börja hända. Sprickor öppnar sig i texten och fram flyter den ljuvligaste honung. Men först måste vi våga släppa greppet, greppet om bokstaven, och falla. Förfärande och ljuvligt, när ”tanken avträdde sitt välde”, vittnar R.S. Thomas. Ty fallet är ett fall in mot Gud. Mot kärleken djup.

Åtskilligt av innehållet i detta nummer har goda utsikter att dröja kvar. Här finns texter som tarvar omläsning – som all god andlig litteratur gör – och artiklar som öppnar länge bortglömda perspektiv. När Rune Söderlund, teolog i Lund, hör ekot av Höga Visan i läsningen av Johannesevangeliet visar han på samband som många av oss aldrig sett. Likväl gör han inget annat än vad Kyrkan och bibelläsarna gjort i alla tider: frilägger guld under bokstavens hölje. Och när Göran Eidevall visar hur en fördjupad förståelse för det bibliska bildspråket kan lösa bibelläsningens kris, ansluter han sig till en av alla tiders största bibelutläggare, kyrkofadern Origenes på tvåhundratalet.
Origenes var den förste som gav nycklar till en djupare förståelse av Skriften, när han utvecklade en tolkningsmodell för Bibelns olika betydelseskikt: det historiska, det andliga, det moraliska, det profetiska (se sidan xx). När denne mästare bland bibelutläggare trädde in i Höga Visan överträffade han sig själv. Hans kommentar över Sångernas sång räknas till pärlorna i litteraturen kring Höga Visan, och det är därför en speciell glädje när vi nu för första gången på svenska, i översättning av Samuel Rubenson från den latinska texten, kan publicera ett utdrag ur denna.

Även vår tid har andliga lärare och vägledare av format. Att någon gång få sitta vid deras fötter kan göra livet rikare. I början av hösten reste jag i sällskap med biskop Martin Lönnebo ner till det lilla karmelitklostret i Norraby på skånska slätten för ett möte med broder Wilfrid Stinissen. Under en eftermiddag förde de två ett samtal om bibelsyn och bibelbruk mot bakgrund av Höga Visans texter. Det blev ett samtal fullt av värme och humor, med otaliga vinklar och mängder av kloka andliga råd. I den gemytliga atmosfären kunde de till och med kosta på sig att vara oense för ett ögonblick – ”Om en liten stund ska jag hålla med dig, men nu ska jag vara motståndare”, sa biskopen med glimt i ögat – för att strax därpå förenas i den mest enastående enhetsvision. Jag vågar utlova en högtidsstund vid läsningen av det fjorton sidor långa samtalet, illustrerat av Maria Mannberg.

Under arbetat med detta nummer har kvinnans ord i Höga Visans inledning gång på gång återkommit till mig: Dra mig med dig. Så talar hon som drabbats av kärleken. Hjärtats inre dragning, denna längtans flamma, är pulsen i vår kristna tro. Det är den som får oss att säga, ”jag vill bryta upp för att vara där han är”, som Ylva Eggehorn uttrycker det, först ut i detta nummer med ord svedda av kärlekens låga.
Denna längtan behöver ständigt näras och förnyas, ständigt fördjupas och eggas. När vi nu överlämnar Pilgrims temanummer om Sångernas sång till våra läsare, är det med förhoppning om att läsningen ska föda ropet inom: Dra mig med dig.