Jag och du

Nummer 2 | Årgång 24 | 2017

Är inte tillgänglig för digital försäljning än men går att beställa i tryckt form.

ÖPPNING
Peter Halldorf

I MÖTET BLIR VI TILL
Anita Goldman

VÄNSKAPENS SAKRAMENT
Alva Dahl

TILLSAMMANSHET
Tomas Sjödin

DÄRFÖR BLEV GUD MÄNNISKA
Samuel Rubenson

SAMTALET: "BÖNEN VAR VÅR MENING I FÅNGENSKAPEN"
John Sjögren möter fader Jacques från Mar Musa

GEMENSKAPEN LEDER KYRKAN
Per Arne Dahl

KLASSIKER: I begynnelsen var relationen
Martin Buber

MARTIN BUBER: EN MÄNNISKAS ANSVAR
Stig Olsson

JERUSALEM & JAG av Anita Goldman
Ylva Eggehorn

FRÅNVARANDE NÄRVARO av Lauren F. Winner
Christina Halldorf

MED GUD LEVER VI UTAN GUD av Martin Lind
Maria Küchen

STEG PÅ VÄGEN av Gunnel Vallquist
Runar Eldebo

RETREATER & MÖTEN

SANDKORN

 

  • I sin tankebok Steg på vägen som utkom 1983 – nyutgåvan anmäls i detta nummer
    – beskriver Gunnel Vallquist vad hon kallar ”stadier” i en människas relation
    till den andre:
    Du är allt för mig
    Jag vill vara allt för dig
    Du är mig inte nog
    Jag är dig inte nog
    Låt mig få vara
    allt jag kan för dig

    Evangeliernas ord om att den som mister sitt liv ska finna det, behöver förstås i ljuset av kärleken som en gåva som förvandlar oss när vi tar emot den. Kärleken är som skatten i åkern: man måste offra allt man äger för att få behålla den. Därför kan den inte tas emot som en ”avec”, säger Gunnel Vallquist: ”Om kärleken gäller att var och en som vill åtnjuta den för sin egen skull (= bevara sitt liv), han mister den, men var och en som satsar sig själv (= mister sitt liv) för kärlekens skull, han vinner den.”

    Samma insikt uttrycker Martin Buber i de berömda orden ”Kärlek är ett jags ansvar för ett du”. Buber, vars berömda verk Jag och du inspirerat till sommarens tema för Pilgrim, fann sitt livsbudskap i uppvaknandet efter en religiös baksmälla. Stig Olsson, som ägnat femtio år åt Bubers tänkande, återger en händelse som blev en brytpunkt i dennes liv. Martin Buber hade tidigt en mystik gåva som gjorde att han ofta upplevde tranceliknande tillstånd. I efterdyningarna av ett andligt rus blev han vid ett tillfälle uppsökt av en person med en viktig fråga, men ägnade honom inte någon större uppmärksamhet. När han några veckor senare fick höra att mannen var död, drabbades Buber av ett uppvaknande: ”Du har svikit!” Andligheten hade lett till att han brustit i sitt ansvar för en medmänniska. Ur denna händelse växer fram en ny klarhet och ett nytt allvar i det han säger och gör. ”All överflödig romantisk grannlåt är bortskalad”, skriver Stig Olsson.

    Allt verkligt liv är möte. Det är den röda tråden genom texterna i detta nummer. Författaren Anita Goldman tar oss med in i den bibliska berättelsen om Abraham, och visar hur det är själva mötet som är undret när förbundet mellan Herren och Hans folk ingås. Judendomen utvecklas med tiden till en Bokens religion, och Anita Goldman beskriver hur begreppet ”textens helighet” får en fördjupad innebörd: ”Också i det skrivna ordet finns ett jag och ett du. Den som läser är medskapare av texten.”

    Om människans gåva att bidra skriver även Samuel Rubenson i en betraktelse över innebörden av att Gud blivit människa. Genom inkarnationen har Gud gett sig till vår historia. Alla kristna bidrar därmed ”till vad det är att vara kyrka och hur kristen tro uttrycks”. Längtan efter ”det ursprungliga” kan därför leda vilse. Som historiker visar han bland annat varför kyrkofädernas skrifter är viktiga – det är inte för att de hör till en idealisk tid.

    Tomas Sjödin är en annan av skribenterna i detta nummer vars möte med judisk tradition, inte minst dess sätt att leva sabbaten och festen, blev en upplevelse av djup hemkomst. ”Så har jag trott hela mitt liv, men aldrig riktigt vågat lita på att det är sant”, skriver han och berättar hur mötet med en ”sällskapslivets teologi” blivit honom till stor hjälp inte minst i mötet med sökande människor.

    I kristen tradition är berättelsen om Marias besök hos Elisabet, firat i kyrkan den 31 maj, ett vittnesbörd om vänskap ”lite vid sidan om huvudfåran i den kristna andlighetslitteraturen”, som Alva Dahl uttrycker det. Med utgångspunkt i detta möte tar hon oss med till en av de stora skildrarna av vänskapens väsen i den kristna mystikfåran, Aelred av Riveaulx, och till en mer nutida, Simone Weil. Hos den senare framträder förutsättningarna för det genuina mötet: ”vänskapen finns bara där distansen finns och respekteras.” Biskopen i Tønsberg, Per Arne Dahl, berör ett närliggande ämne när han skriver om ledarskap ur ett relationellt
    perspektiv – och på samma gång ledarens ofrånkomliga ensamhet.

    ”Under hela den här perioden tänkte och kände jag på djupet att jag inte får döma dessa människor.” Så berättar den syriske prästen Jacques Mourad om tiden som fånge hos IS, då han i stort sett dagligen blev misshandlad. Fader Jacques, som tillhör klostret Mar Musa, är ett vittne om evangeliets medlidande med varje människa. Läs John Sjögrens samtal med honom när de två möttes i samband med hans besök i Sverige tidigare i år.

    Medan denna tidskrift ännu var ung inbjöd vi spontant våra läsare till ett vintermöte i januari 1999. När broder Wilfrid Stinissen höll inledningsföredraget i Vårdnäs kyrka hade nästan 800 deltagare besvarat inbjudan, en angenäm logistisk utmaning! År 2005 hölls det första höstmötet för unga vuxna under vinjetten 19–39, möten som numera är årliga. Det senaste vintermötet hölls 2013. Efter fem år, och många påstötningar från er läsare, har vi beslutat att inbjuda till ytterligare ett. Förutom våra fasta medarbetare medverkar några av dem som är en del av vår historia, ända tillbaka till tidningen Nytt Liv. Programmen för både höst- och vintermötet bifogas i detta nummer tillsammans med en varm inbjudan!

    Peter Halldorf,
    Redaktör och ansvarig utgivare