Josef

Nummer 4 | Årgång 20 | 2013

Pilgrim frams 2013-4




Öppning - peter halldorf
Var hälsad, Josef! - marie tonkin reda
En pappas förpliktelser - erling rimehaug
Mannen med ett inre liv - anders piltz
Att ta emot ett barn - lena bergström
Livsresan: Från Kuba till Kana - zandra erikshed
En himmelsk fader och en jordisk - per stobaeus
Vägleda: Växa upp till vänskap - william barry
Klassiker: Kärlekens kärva språk - john sjögren
Biblioteket
Stairway to heaven av Syster Sofie O.P. - martin lind
Det händer när du vilar av Tomas Sjödin - peter örn
Maria, Guds och Kyrkans moder av Markus Hagberg - marie tonkin reda
Behåll ert hopp! Predikningar av påven Franciskus - mikael löwegren
Retreater & möten
Sandkorn

Öppning

Herrens fosterfar, Josef, tillhör de tystlåtna i Bibeln. Vi har inte ett enda ord av honom bevarat, ändå är hans betydelse lika stor som Abrahams. De två står vid var sin ände av den långa linje som representeras av Guds förbund: med Abraham tar förbundet sin början, med Josef når det sin fullbordan. Josef blir far till Guds son, fast på ett annat sätt än Abraham blev far till löftets son.
Josef är en uppfordrande förebild för alla män. Egentligen behövdes han ju inte: Jesu födelse sker ”utan någon mans vilja”, säger Johannesevangeliet. Ändå var hans ja till det uppdrag som anförtroddes honom, att ta Maria till hustru och bli far till hennes barn, avgörande för frälsningens fullbordan. Det är genom Josefs släkttavla som Jesus härstammar från David – inte genom Marias. Så var bestämt i Guds hemliga rådslut. Men det förutsatte den därtill utsedde mannen. En man som inte räds för att vara i periferin, utan låter oss ana ”vad Gud kan göra genom en människa som låter Honom vara i centrum”, som Marie Tonkin Reda uttrycker det i den inledande artikeln, där hon uppmärksammar en oväntad likhet mellan Josef och rövaren på Kristi högra sida på korset: båda mötte Gud som en människa med en dödlig kropp.

Under de första tusen åren hade Josef en blygsam plats i kyrkan. Han var mannen som kom bort. I vår tid väcker han ny sympati, konstaterar Anders Piltz: ”många män kan identifiera sig med honom, mannen som medverkade i något som var större än han kunde fatta.” Att låta Josef ge namn åt en utgåva av Pilgrim har gett anledning att reflektera inte bara över hans roll i frälsningshistorien, utan över mannens inre liv och vad en manlig spiritualitet skulle kunna innebära. De senaste årtiondena har sett framväxten av en feministteologi som satt fingret på ömma punkter. Men var finns en användbar mansteologi? Den frågan tar Anders Piltz som utgångspunkt, och låter Josef framträda som ikonen av den gode mannen, försonad med sin manlighet.
Josef väcker en rad brännande frågor genom sin blotta existens: Vad innebär det att vara far? Och att ta emot ett barn, i synnerhet om det inte är ens eget? Om den första frågan, som rör en fars förpliktelser, skriver Erling Rimehaug: ”En man som har barn är inte nödvändigtvis detsamma som en far.” Vad är då en pappa? Läs Erling Rimehaugs personliga tankar kring detta.
Lena Bergström tar upp den andra tråden, och skriver om vad föräldraskapet gör med oss. Hur det får många att upptäcka att ”de ägde en större inneboende kapacitet än de hittills förstått”. Men ingen skulle blivit förvånad om Josef förklarat att han inte ville ha något att göra med ett barn som inte var hans eget. Nu tog han emot barnet – och därmed Gud. Att ta emot ett barn är inte en engångshandling, skriver Lena Bergström. Det är ett sätt att leva – som gör människan till ”ett vuxet Guds barn”, för att använda jesuiten William Barrys ord. Han ger uttryck för de svårigheter som uppstår när människor som varit kristna i många år inte uppmuntras att relatera till Gud som vuxna personer. I ett viktigt bidrag under vinjetten Vägleda visar han vad det innebär att utveckla en vuxenrelation till Gud. ”Allt handlar till sist om ömsesidighet.”
Ett temanummer om Josef tangerar med nödvändighet en av de mest centrala punkterna i vår kristna tro: vad innebär det att Jesus är både sann Gud och sann människa? Varför är jungfrufödelsen viktig? Och vilken är Josefs roll i allt detta? Per Stobaeus tar oss med i ett bibelstudium som mynnar ut i att ljus faller över innebörden av att vi får del av Jesu födelse till världen.

Björn Jonasson är en man som gjort en säregen andlig resa. Från högljudd agitation och ateism till en stillsam men solid gudstro som fått sin näring ur kväkarnas spiritualitet. Zandra Erikshed, bosatt i Bjärka-Säby och ny medarbetare i Pilgrim, reste till det lilla torpet ovanför Vättern där Björn och hans hustru Inga bott i över trettio år. Nu får vi del av deras gemensamma berättelse om vägen från Kuba till Kana.
I denna utgåva av Pilgrim presenterar vi slutligen en person vars poesi lever i spänningsfältet mellan upprorsmannens förtvivlan och mystikerns förtröstan, den walesiske prästen R. S. Thomas. Guds tystnad hos poeten är inte en ekande tomhet av obesvarade frågor, skriver John Sjögren, utan Guds ”utvalda medium för kommunikation”.

Denna tystnad fick även Josef känna av. Det måste ha varit många tankar som vandrade genom honom från det att han förstod att hans trolovade väntade ett barn som inte var hans, till besöket av Herrens ängel. Genom sitt ja fick Josef samma del av föräldraskapet som Maria, trots att han inte var biologisk far till Jesus.
Hur mycket förstod Josef av allt detta under de tysta åren i Nasaret? Det vet vi inte och behöver inte veta. Den förebild Josef efterlämnar åt oss är viktigare: han var den förste mannen i historien som levde det fördolda livet med Jesus och fann att det var gott. Med Marie Tonkin Redas ord: ”I tystnad träder Josef in i den heliga historien … och i tystnad går han vidare."