Måltid

Nummer 2 | Årgång 20 | 2013

Pilgrim frams 2013-2




Öppning - peter halldorf
När det enklaste är nog - marie tonkin reda
Vid matbordet - enzo bianchi
Ett leende i Mamres lund - susanne rikner
Smaka, ät och njut - john sjögren
Den sista måltiden - peter halldorf
Vägleda: Heligt brödbak recept för nattvardsbröd
Samtalet: Råd till en läckergom - samtal med johannes cassianus
Bordsbön som livshållning - norman wirzba
Gästfrihetens ömsesidighet - syster katarina osb
Klassiker: En varje dag upprepad högtid - tito colliander
En arbetare, en vandrare, en pilgrim - torsten kälvemark
Hjärtats sånger av Martin Lönnebo - ylva eggehorn
Ett givande liv av Patricia Tudor-Sandahl - liselotte j andersson
Ikonen av Robin Johansson - ylva-kristina sjöblom
Retreater på Nya Slottet Bjärka-Säby
Sandkorn

Öppning

För den som lyssnar ör den som lyssnar till Jesus och följer honom på hans vandringar är en sak uppenbar: vägen till ett rikare andligt liv är inget magiskt stråk. Det är en resa som börjar med att vi äter tillsammans. Att dela måltid är att dela livet. Det är inte underligt att evangelierna är fyllda av berättelser om hur Jesus äter med människor. När han äter med främlingar och utstötta demonstrerar han på ett utmanande sätt hur måltiden inte bara handlar om vår fysiska hunger. I måltiden bryter Jesus med sin tids sociala tabun och inbjuder människor till gemenskap. Jesu sätt att äta är ett tecken på Guds rike.
I förlängningen beskrivs den kristna gemenskapen som en måltidsgemenskap. ”I hemmen bröt de brödet och höll måltid med varandra i jublande uppriktig glädje.”(1) Därför kom också kyrkans gudstjänst att från början formas omkring bordet där måltiden du- kades. Om Jesus är Livet, i all dess fullhet, är eukaristin – Herrens måltid – den plats framför andra där han ger oss födan så att vi kan leva det liv vi är skapade för. Den mål- tid i vilken vi på ett särskilt sätt ”minns Jesus”, inbjuder oss att låta varje måltid – och därmed hela vårt liv – vara en plats där Kristus är närvarande och förvandlar oss. Som Marie Tonkin Reda uttrycker det i den inledande artikeln: ”Vi äter av den kärlek som älskar oss och förenas med den. Eukaristin är ett sätt att leva, i utgivande tacksamhet.”

I sommarens utgåva i sommarens utgåva av Pilgrim vill vi belysa olika sidor av vad det innebär att äta tillsammans. Måltiden får inte förandligas – den handlar om så konkreta ting som hur vi tillagar vår mat och vad vi dukar fram på bordet – men varje måltid har en andlig dimension. Därför kan Paulus skriva: ”Om ni äter eller dricker eller vad ni än gör, så gör allt till Guds ära.”(2) Vi förenas med allt skapat i varje måltid, något Tito Colliander sätter ord på i en klassisk text: ”I måltiden förenas vi rent materiellt med allt som var överallt och är överallt och som blir överallt.” I en betraktelse över Guds besök hos Abraham anar här Susanne Rikner det ”mellanrum” där Gud blåser in sin Ande.
Detta sakramentala förhållningssätt till livet genomsyrar klostergemenskapen i Monastero di Bose, präglad av dess grundare Enzo Bianchi. När han låter oss känna dof- terna i köket och uppleva glädjen kring matborden i den lilla byn i Monferrato i norra Italien där han växte upp, förstår vi varför det är just måltiderna som lämnar de bestående intrycken hos många efter ett besök i Bose. ”För mig är matbordet en favoritplats, där lär jag mig lyssna och där blir jag mänskligare”, skriver broder Enzo. En klostersyster, benediktinnunnan Katarina, fortsätter i samma anda med att berätta varför hon vill duka vackert när gäster kommer på besök.

Mot bakgrund av måltiden mot bakgrund av måltiden som sakrament finns anledning att fundera över både vad och hur vi äter. Vad händer om maten förvandlas till statusmarkör och måltiden reduceras till estetik och yta? När matintresset är större än någonsin reflekterar John Sjögren tänkvärt kring tv-kockar och kokböcker med utgångspunkt i Torgny Lind- grens roman Pölsan. ”Här gestaltas den sinnliga förundran och tacksamhet som griper människan när hon upplever skapelsens oändliga smakrikedom, men också den dödliga fara som lurar runt hörnet när sinnligheten slår över i begär och njutningslystnad.” För att uppöva en större medvetenhet – och tacksamhet – utmanar oss den amerikanske teologen Norman Wirzba, författare till boken Food and Faith – A Theology of Eating, att ställa en rad viktiga frågor: ”Är den mat vi äter producerad i överensstämmelse med Kristi önskan att skapelsen skall bevaras hel och god? Har de som gett oss maten fått uppskattning för sitt arbete? Respekteras biologisk rytm och ekologisk hållbarhet? Be- handlades djuren med respekt och integritet?”

Återigen eukaristin: återigen eukaristin: en träning i en livshållning präglad av tacksamhet och vördnad. Eukaristi, som de tidiga kristna kallade nattvarden, betyder ju tacksägelse. Johannes Zizioulas hjälper oss att se sambandet mellan den judiska påskmåltiden, Jesu sista måltid och kyrkans eukaristi, medan Norman Wirzba visar hur bordsbönen, vanan att tacka för maten, kan bidra till att göra människan till en eukaristisk varelse: någon som ”inte bara förtär och konsumerar sin mat, utan avnjuter den så att måltiden blir en plats där livet och kärleken strömmar mot henne”.

Med denna utgåva med denna utgåva har huvudmannaskapet för Pilgrim överlämnats till Ekumeniska Kommuniteten i Bjärka-Säby.(3) Kommuniteten har sedan många år levt nära Pilgrim och Johannesakademins verksamhet, och den styrelse som burit ansvar för tidskrift och kurser har haft en uttrycklig önskan att det som redan är organiskt förenat också skulle få en gemensam organisation. Så har nu skett, vilket inte kommer att innebära någon förändring för dig som läsare (förutom ett nytt kontonummer när prenumerationsavgiften betalas). I kyrkans stora gemensamma tradition, och i lyhördhet för våra läsare, vill vi försöka fortsätta att vara en tidskrift som ger föda för själen.

1 Apg 2:46, 2 1 Kor 10:31, 3 Den som vill veta mer om Ekumeniska Kom- muniteten i Bjärka- Säby, är välkommen att besöka hemsidan: www.ekibs.se