Mörker

Nummer 1 | Årgång 16 | 2009

Pilgrim frams 2009-1





Öppning - peter halldorf
Den skrämmande närvaron - erling rimehaug
Trons natt - anders piltz
Välsigna mina fienderen - bön av nikolai velimirovic
Absolut mörker - maria küchen
Livsresan: ”Vi är rädda att vår gudsbild ska slås  i spillror om vi släpper mörkret inpå livet” - ett samtal med ellen merete wilkens finnseth
Vägvisare i en apokalyptisk tid - martin lönnebo
Vägleda: Frånvaron som närvaro - owe wikström
Klassiker: Såret i Jesu rop - chiara lubich
”Kom in i mig genom mina ögon” - ylva-kristina sjöblom om chiara lubich
Efraim Syrierns Fastebön
Fastan som motstånd - patrik hagman
Kom, var mitt ljus av Moder Teresa - ylva eggehorn
Andlighetens ordning av Ulrika Svalfors - samuel rubenson
Retreater & sommarmöte
Johannesakademin
Sandkorn

Öppning

Det finns åtskilligt som kan förmörka våra liv. Dit hör lasterna, som för oss in i ett mörker där ingen farbar väg längre avtecknar sig. Fastan, som vi nu befinner oss i, är en tid att ta upp kampen mot lättjan, modlösheten och maktlystnaden. Något Efraim Syriern uppmärksammar i den fastebön (sidan 44) som kommit att bli den viktigaste i ortodoxa gudstjänster.
Mörkret representerar förtappelse och förbannelse. Men mörkret är inte entydigt ont; det kan vara ett tecken på att Gud närmar sig. Den förste som myntar uttrycket ”det gudomliga mörkret”, är en av 300-talets andliga lärare i kyrkan, Gregorios av Nyssa. Vägen till en tro som håller att leva och dö på går inte från klarhet till klarhet – den går från klarhet till dunkel. Inte för att Gud är mörker – ”Gud är ljus och inget mörker f inns i honom”(1) – det har med Guds oåtkomlighet att göra. Ljuset från den gudomliga verkligheten är tusenfalt skarpare än solen. Kommer man för nära Gud svartnar det för ögonen. ”Mose gick upp mot töcknet där Gud var.”(2) Det är farligt att söka sig närmare Gud.
Gregorios av Nyssa visar sig vara en modern andlig vägledare. Han är väl förtrogen med den förvirring och vilsenhet vi upplever när vi inte tycker oss få ihop våra liv med tanken på en god och närvarande Gud. Det mörker vi upplever, säger Gregorios, är en kallelse från Gud. En kallelse? Ja, en kallelse att tränga djupare, bortom våra alltför enkla föreställningar, och söka en Gud som är större. ”Mörkret är en avbild av Guds omätlighet”, som mystikerna uttrycker det.

Men utan vägledning kan det vara vanskligt att utröna varifrån mörkret härrör. ”Det mörker jag för några år sedan blev utkastad i var så förfärligt att det så här i efterhand är svårt att beskriva det”, berättar redaktören och författaren Erling Rimehaug i en djupt personlig artikel. Det var inte en erfarenhet av depression och ångest, utan av Guds frånvaro. ”Han fanns där, men inte längre för mig.” Med hjälp av goda andliga vägledare kunde Erling Rimehaug våga ta till sig frånvarons smärta.
Trons natt kan inte skingras med utredningar, konstaterar Anders Piltz, och liknar tron vid ”ett mörkt ljus”. På trons väg blir människan alltmer varse skillnaden mellan sina egna tankar om Gud och Gud själv. Då uppträder tvivlen. Och som författaren uttrycker det: ”Det är bara den troende som kan tvivla.” Men tvivlet kan rymma en inbjudan att tränga igenom tingens yttre sken, att nå närmare verkligheten.
Nattsyn är titeln på Ellen Merete Wilkens Finnseths bok om Job, en gestalt hon beskriver som ”en vägvisare i mörkret”. I ett samtal om sin egen brottning med Gud berät-tar hon hur den andliga vägledningen hjälpt henne att lita på det hon hela tiden innerst inne känt. Men också om den hjälp hon funnit i den tidiga kristna traditionen. ”Där har jag lärt mig att mysteriet kommer först.”
Till mysterierna hör gudsövergivenheten på korset, samlad i Jesu skri när han hänger mellan himmel och jord. Eli, Eli, lema sabachtani?(3) Om vidden av detta absoluta mörker som överrumplar Jesus skriver Maria Küchen. Hon liknar korsfästelsens mörker vid en förlossning. ”Mitt i döden är det kärleken som föds.”
Jesu övergivenhet på korset är hjärtat i den spiritualitet som gjort Focolare till en av vår tids mest kraftfulla andliga rörelser, med ett par miljoner anhängare över hela världen. Läs Ylva-Kristina Sjöbloms berättelse om Chiara Lubich, kvinnan som födde denna rörelse i ett skyddsrum i Italien under Andra världskriget, och som varit dess ledare fram till sin död förra året. Det är i mötet med våra medmänniskors börda av övergivenhet som vi möter Kristus, menade Chiara Lubich. I Jesu ord ”Älska dina fien-der”, började hon erfara evangeliets revolutionära kraft.
”Herre, välsigna mina fiender!” Vem förmår be med den serbiskortodoxe biskopen Nikolai Velimrovic. ”Fiender har lärt mig vad nästan ingen vet, att en människa inte har några fiender i världen utom sig själv.”

Hur förhåller man sig i den andliga natten? Vad gör man, rent konkret, de dagar av mörker då allt syns meningslöst och fruktlöst? Owe Wikström ger vägledning och hjälper oss att vägleda. En andlig ”tunnelupplevelse” kan visa sig vara en erfarenhet som gör oss till fria människor, sådana som ”kan älska livet mer än dess mening”.
Människor av det slaget behövs mer än någonsin i en tid när grundvalarna vacklar. ”Det är en nåd att bli född i denna märkliga tid”, inleder Martin Lönnebo sin profetiska appell. Han kallar vår epok för den både ”bästa” och ”värsta”. Tiden som kommer kän-netecknas av att den blir apokalyptisk. ”För att klara prövningarna bör då människan vara apofatisk och kenotisk”, skriver biskopen och ger en klargörande uttydning av dessa i klassisk teologi centrala begrepp.
Martin Lönnebo välkomnar oss in under fanorna i Kyrkans pilgrimståg som följer Kristi fotspår in i framtiden. På ett av dess baner står: ”Allt skall bli gott och allt skall vändas i gott."

(1) 1 Joh 1:5 (2) 1 Mos 20:21 (3) Matt 27:46