Salighet

Nummer 2 | Årgång 17 | 2010

Pilgrim frams 2010-2





Öppning - peter halldorf
Ingen skugga faller kring ett sådant ord - marie tonkin reda
Saligförklaring - per beskow
De som sår och inte skördar - avraham ben yitzhak
Utan att höja sina röster - ylva eggehorn
Hjärtats motkultur - anders sjöberg
Salighetens historia - christopher jamison
Vägleda: Om glädjen över livet mer än dess mening - owe wikström
Livsresan: ”När jag gick från altaret hade mitt liv vänt” - ylva-kristina sjöblom möter torgerd jansson
Klassiker: ”Från boken till Paradisets sköte” - efraim syriern
Vinrankans teolog - philoxenus mattias nayis
Lyckan kommer av Christopher Jamison - ylva-kristina sjöblom
Hjärtats nycklar av Martin Lönnebo - christina halldorf
För livets skull – 52 övningar av Ulla Käll - dan-erik sahlberg
Retreater på Nya Slottet Bjärka-Säby
Höstmöte 2010 & präst– och pastorsmöte 2011
Sandkorn

Öppning

Mellan advent och pingst händer allting. Frälsningshistoriens stora skeenden utspelar sig under denna intensiva period av kyrkoåret: Guds sons människoblivande, hans lidande, uppståndelse och himmelsfärd, och som crescendo sändningen av Helig Ande.
Den tid som därefter följer, den återstående under kyrkans år, har olika benämningar. I svensk tradition kallar vi den Trefaldighetstiden och räknar samtliga söndagar fram till advent efter Trefaldighet, den söndag som infaller omedelbart efter pingst. Därmed framhålls hur pingsten fullbordat Guds uppenbarelse i världen så som treenig. Kyrkan lever i en oavbruten lovprisning till Fadern och Sonen och den Helige Ande.
I en stor del av kyrkan, i synnerhet i öst, räknar man de återstående söndagarna under året ”efter pingst”. Det blir en betoning av pingstens avgörande betydelse för kyrkans liv. Med ett flitigt använt citat av Serafim av Sarov: ”Målet med det kristna livet är att förvärva den Helige Ande.”
Det är pingsten som gör tron till erfarenhet och varje kristen till mystiker. Ordet mystik betecknar erfarenheten av det som ligger bortom sinnenas horisont. ”Den da- gen skall ni förstå att jag är i min Fader och ni i mig och jag i er”, säger Jesus när han aviserar Andens ankomst. Delaktigheten i Sonens eviga gemenskap med sin Fader är den kristna mystikens innersta rum. En mystisk erfarenhet kan vara likt en plötslig insikt, ett ljus som bryter igenom i vår inre värld och sedan är borta. Inte så få har vittnat om hur man gjort en sådan plötslig erfarenhet när man tagit emot nattvarden. Vi kan då förledas tro att om vi inte gör en liknande erfarenhet varje gång vi tar emot brödet och vinet är något fel eller att vi kanske bara inbillade oss. Men så är det inte.
En mystisk erfarenhet ges oss som en gåva för att vi därefter skall leva i tro – i tron på att det vi erfor när vi genomskådade tingen alltid är verkligt och närvarande. En mystiker är inte en person som oavbrutet söker upplevelser, utan någon som lever av en erfarenhet som genom tron alltmer fördjupas, förädlas och därmed uppfyller livet.

Journalisten Carolina Johansson har i dagarna utkommit med sin självbiografiska bok med den betecknande titeln Bråkdelen av en sekund (Libris förlag). Hon beskriver bland annat den erfarenhet som ledde till att hon blev en kristen för sju år sedan:

Det varade inte länge. En sekund. En bråkdels sekund. Kanske mindre. Vad vet jag. Det var ingen tid. Det var all tid. Det var det mest konkreta, mest verkliga jag någonsin upplevt. Jag kunde ta på den sekunden. Stoppa den i fickan. Slicka på den … Det var alldeles tydligt att det var den där sekunden som jag skulle följa.

Ögonblicket när evigheten gör ett snitt i tiden är Andens stora gåva. ”Det var ingen tid. Det var all tid.” Inte en upplevelse, utan en plötslig insikt om den enda verkligt verkliga verkligheten. En glädjefull visshet om var vi hör hemma och vilka vi är. Ett ögonblick av klarhet som vi inte förfogar över som ett permanent tillstånd. Vi lever här i tro.

Den doft och smak som en sådan erfarenhet efterlämnar har vi ett rikt ord för i vårt svenska språk. Salighet. Som Marie Tonkin Reda skriver på nästa uppslag: ”Hur skall vi förstå, utan detta ord, vad vi är skapade för och vilka vi är?” Engelskan saknar detta ord. Det ryms inte i happiness, eftersom det är något annat än lycka i vanlig mening. Inte hel- ler blessed – så som saligprisningarna i Jesu Bergspredikan uttrycks på engelska – svarar helt mot svenskans salig.
När vi skrivit Salighet på omslaget till denna sommars utgåva av Pilgrim är det ett försök att säga något om den förnimmelse som mötet med Gud efterlämnar i livet. En förnimmelse som är långt mer än känsla och upplevelse. Den är så djupgående, så livs- förvandlande, att den förändrar både hållning och handling.

Den läsning som följer är avsedd att räcka hela sommaren. Långsamt och lite i taget, är rådet. Per Beskows utredning av själva ordet salighet kan tjäna som en uppslagsartikel att återvända till. Anders Sjöbergs vandring genom saligprisningarna i Jesu Bergspredikan får bli sommarens bibelstudium. Abboten Christopher Jamison förmedlar historisk kunskap om framväxten av den andliga vägledning som klostren varit bärare av och som visar sig så relevant i vår tid. Owe Wikström skriver om upptäcktens teologi, den enda teologi möjlig att leva av. Det var den som tog Katrineholmspolitikern Torgerd Jansson ut på en livsresa som förändrade allt. Som hon berättar om ditt dop: ”När jag gick från altaret hade allt vänt.”

Vad är det vi söker när vi talar om salighet? Anar vi kanske ett svar i en liten dikt av den judiske poeten Avraham ben Yitzhak, översatt och kommenterad av Ylva Eggehorn, och inbäddad som en pärla bland texterna i detta nummer.

Saliga är de som sår och inte skördar
därför att de vandrar vidare.