Urskillning

Nummer 1 | Årgång 6 | 1999

Pilgrim frams 1999-1



ÖPPNING - Peter Halldorf
FALSKA PROFETER - Anders Piltz
DOFTEN AV KRISTUS - Liselotte Johansson
NYKTER REALISM - Wilfrid Stinissen
SAMTAL I KAPPADOKIEN: "INSIKT ÄR ATT SE IGENOM YTAN" - Per Beskow, Samuel Rubenson och   Per Åkerlund samtalar
KRÖNIKA: ATT URSKILJA ENHETEN - Gunnel Vallquist
DEN FARLIGA SJÄLAFRIDEN - Daniel Berrigan
OM KONSTEN ATT BEDRÖVAS - Johannes Cassianus
JOHANNES CASSIANUS: EN MÄNNISKOHJÄRTATS KÄNNARE - Thomas Sartory
TÄNKESPRÅKET: LAGSTIFTARE ELLER FÖREBILD - Samuel Rubenson
PILGRIMSVÄGAR (IV) - Hans-Erik Lindström
BIBLIOTEKET:
KRISTUS ÄR VÅRT LIV av Guido Stinissen - Ylva-Kristina Sjöblom
DEN INRE TRÄDGÅRDEN av Per Mases - Syster Anna OSB
RETREATER MED PILGRIM
SANDKORN

Öppning

Urskillning är den stora – och grannlaga – uppgiften i livet. I ett och annat övermodigt ögonblick intalar vi oss att vi nog på egen hand skall finna reda bland alla tankar och infall, alla budskap och erbjudanden som korsar varandra, inom oss och utanför. Det är det första bedrägeriet. ”Att tro att man kan vara sin egen andlige vägledare är den största glädje man kan ge demonerna och den värsta skada man kan tillfoga sin egen själ”, sa Evagrios av Pontos på 300-talet.
Det finns tillfällen när det är nödvändigt att inhämta vägledning. Sådan finner vi säkrast hos de erfarna. Dessa fattar inte besluten åt oss när vi lägger fram tankarna som förvirrar och fördunklar. De övertar inte det ansvar som är vårt, att välja väg. Men de svarar oss inte heller med ett ”vad tycker du själv?” En god själasörjare ger ett råd. Rådet får saker att klarna, ger hjälp att se med annan blick.

Av ”de andliga gåvorna”(1) är förmågan ”att skilja mellan olika andar”(2) en av dem som nämns i Nya Testamentet. Vissa människor är begåvade med en andlig klarsynthet som inte har med lärdom och belästhet att göra, men inte heller är något annat än det förstånd människan av naturen är utrustad med. Nåden förädlar naturen. Nådegåvan gör blicken oförvillad och förståndet klart hos den som genom Guds nåd renats och övat öppenhet för Anden. Hos starjetser och ökenfäder har denna gåva därför varit sällsynt utvecklad. De skenbart enkla råden som erfarna andliga fäder och mödrar ger – dessa uttrycker sig sällan i termer av att ”Gud har visat mig” – rymmer en insikt och vishet förvärvad genom ett rikt liv med Gud.

Andlig urskillning kan aldrig ske på ett mästrande, magisterlikt vis. Klarsynthet och tvärsäkerhet bör inte förväxlas. Därför måste innehållet i ett tema-nummer om urskillning vara lågmält utan att vara undvikande. När Anders Piltz inledningsvis skriver om falska profeter sker det i ljuset av den ofta förvillande lik-heten mellan budskap som härrör från vitt skilda källor. Man bör inte vara för snabb med omdömet. Men tiden prövar allt. Förr eller senare slår frukten ut, det avgörande kriteriet på vems ärenden profeten går. ”Profeten avslöjar sig ofelbart med tiden som autentisk eller bedräglig.”

Hur skall man ställa sig till ”andliga upplevelser”? Om man tror att Gud talar? Här erbjuder den klassiska vägledningstraditionen ett förhållningssätt som avdramatiserar: avvisa det mesta eller gör i vart fall inget nummer av dina upplevelser. Wilfrid Stinissen skriver om hur Johannes av Korset, som ingalunda var obekant med starka fenomen inom det andliga fältet, alltid rådde människor att förhålla sig avvaktande, i synnerhet till extraordinära upplevelser. Till de eldfängda kunde Johannes närmast säga: strunta i dina andliga upplevelser!
Strunta i det? Men tänk om det är Gud som vill mig något! Ja, då kan du lugnt avvakta. För om det nu är från Gud kommer det att visa sig. Dagar och nätter går, jag vet inte hur och tänker inte så mycket på det, men av sig själv bär det goda utsädet frukt. Och var det inte från Gud, ja då var det ju bra att jag struntade i det.
En liknande hållning rekommenderas i samtalet mellan tre av Pilgrims medarbetare under ett besök i kyrkofädernas Kappadokien. De tre är Per Beskow, nestorn bland religions- och kyrkohistoriker, Samuel Rubenson, kännaren av kyrko- och ökenfäder, samt Per Åkerlund, den egensinnige bokförläggaren från Norrland. Samtalet, som utspelade sig på ett hustak och inleddes när solen stod högt, började i frågor om förhållandet mellan förståndet och Anden, mellan intuition och insikt. Det slutade, när dagen led mot afton, i en livfull diskussion om relationen mellan mystik och mysterium.

Som ”klassiker” presenterar vi denna gång Johannes Cassianus, en av de andliga lärare som förmått översätta ökenfädernas insikter till en tillgänglig vägledning för gemene man. Cassianus är en urskillningens mästare på själslivets område och hans utläggning av ”de åtta huvudlasterna” är såväl föregångare som korrektiv till modern psykologi. Anders Ekenberg har för Pilgrim översatt den text av Cassianus vi publicerar och som åtföljs av den första utförligare presentationen på svenska av Johannes Cassianus.

All så kallad andlighet på kristen grund måste till sist underkastas ett avgörande raster: inkarnationen. Liselotte Johansson skriver i detta nummer om hur den gode anden avger doften av Kristus. Och en sentida profet, den åldrade jesuiten Daniel Berrigan, sätter fingret på en öm punkt i det utgående seklets andliga landskap: en andlighet som inte sätter oss i förbindelse med våra medmänniskor är meningslös. Frälsningen omfattar kropp och materia, jord och värld – ty Gud blev människa i Kristus.
Överallt där ett äkta andligt liv levs återupprättas människor, ja själva skapelsen befrias – i förskott – ur sitt slaveri under förgängelsen.

1 1 Kor 12:1, 2 1 Kor 12:10