Vem säger ni att jag är?

Nummer 4 | Årgång 12 | 2005

Pilgrim frams 2005-4





Öppning - peter halldorf
Obelisken - raniero cantalamessa
Trådarna bildar ett mönster - göran lennartsson
Jesus och Buddha - notto r thelle
Ingen har större kärlek - evelyn jegen
Livsresan: ”Jag skulle aldrig ha sökt själv” - möte med sofie lewerentz
Vägleda: Närvaroträning - liselotte j andersson
Jesus och Maria Magdalena - lennart thörn
Lidelserna (IV): I bilden bygger girigheten bo - samuel rubenson
Klassiker: Jesus allena - thomas a kempis
Thomas a Kempis: Den enkla vägen med Kristus - wilfrid stinissen
Människa och mer av Bengt Holmberg - hans johansson
Retreater
Seminarier & Andliga föredrag
Sandkorn

Öppning

Var det så underligt om den fråga som snart skulle överskugga alla andra i de teologiska fejderna i fornkyrkan var den om hemligheten med Kristi person? Det var Jesus själv som placerat den på agendan – ”Vem säger ni att jag är?” – och därefter har den aldrig kunnat avföras från dagordningen.
Allt hänger på hur vi besvarar denna fråga.
Och varje svar vi ger väcker med nödvändighet nya frågor. Hemligheten med Jesus Kristus går inte att lösa, så som man löser ett korsord. Den måste man tränga in i på trons smala stig, kantad av bråddjup på ömse sidor.

När vi i denna utgåva av Pilgrim tar sats i Jesu egen fråga till sina lärjungar, är det inte för att en gång för alla räta ut alla frågetecken. I kristen tro är sanningen inte en ”förklaring” av vem Jesus är. Sanningen skänks människan när hon förs till Förklaringsberget. När Kristus träder fram för hennes ögon, i ”ljus av ljus”, vet hon mer om Gud än all världens teologer.
Den sanning Jesus sa sig vara låter sig inte sparas som text i datorn. Den tillägnar man sig genom en livslång tillvänjning till sanningen på den bönens och den efterföljelsens väg som går över många förklaringsberg.

Behövs då fortfarande Kristus i ett pluralistiskt samhälle där vi erkänner värdet i olika religioner? Den frågan ställer Raniero Cantalamessa. Denne italienare var i många år påven Johannes Paulus ii:s personliga predikant i Vatikanen. Cantalamessa – som för övrigt kommer till Sverige i januari och medverkar vid ett seminarium på Bjärka-Säby – påminner oss om aposteln Paulus hållning. När denne utbrister i ett ”Ve mig om jag inte förkunnar evange liet!”, är det för ”att han är övertygad om den ofantliga gåva Kristus är för hela världen”.
Men vilken Kristus är det vi förkunnar? Notto R Thelle, som ägnat många år åt dialog med buddhister berättar om sin vän som började läsa evangelierna och utbrast: ”Om detta är kristendom, då är jag kristen!” Men när samme man reste till Västeuropa kände han inte igen sig i de kristna kyrkorna.
När Jesus görs till fånge i en viss kultur blir Guds ansikte vanställt. Att lyssna till människor som närmar sig honom från helt andra håll kan vara omtumlande men nyttigt. Om Jesus  tillhör alla, då bryter hans liv och död ner alla gränser. För att lära känna honom kan det vara nödvändigt att klä av honom den dräkt som en främmande kultur iklätt honom. Som Notto R Thelle säger: ”Jesus gick en väg som bara öppnar sig genom efterföljelsen.”

Hur öppnade sig hemligheten med Jesus för de människor som första gången började följa honom? När Göran Lennartsson tar oss med i en läsning av Lukasevangeliet slår han följe med de allra första lärjungarna. Dessa var judar, liksom Jesus. Vilka svårigheter hade de att ta honom till sig mot bakgrund av de förväntningar de bar med sig från sin egen tradition? Och hur förändrades deras bild av Jesus under åren de vandrade med honom?

Den som mediterar över evangelierna kan inte undgå att se hur den judisk-kristna traditionen inte bara visar oss människans hunger efter Gud. Ännu mer låter den oss lära känna Guds längtan efter att avslöja sig. Det påminner oss Evelyn Jegen om när hon på klassiskt ignatianskt vis mediterar över evangelierna: ”när vi betraktar Jesus, så ser vi mer än Jesus.”
Sofie Lewerentz kan högst påtagligt vittna om Guds längtan efter att avslöja sig. ”Jag skulle aldrig ha sökt själv”, säger hon. En kväll när hon gått och lagt sig fylldes rummet av ett ljus och en närvaro, medan en röst talade till henne. Om vad som då skedde berättar hon för Ylva-Kristina Sjöblom.
Att åka på retreat kan vara ett sätt att både ge Gud möjlighet att avslöja sig och att ta sin längtan på allvar. Med sin egen erfarenhet av en trettiodagarsretreat som bakgrund delar Liselotte J Andersson med sig av några redskap som öppnade bönens värld. Bara genom erfarenhet kan vi ta till oss vad Thomas a Kempis skriver: ”När Jesus är med är allt gott, och inget tycks vara svårt.”

Finns det sidor hos Jesus som vi ännu inte lärt känna? Helt säkert. Finns det även hemligheter om honom som skulle kunna skaka trons grundvalar om de blev avslöjade? Kanske det. Vår utgåva om Jesu identitet innehåller även en artikel som tar upp en av de frågor som ligger till grund för Da Vinci-koden: Var Jesus gift med Maria Magdalena? Lennart Thörn tar frågan på allvar, granskar fakta i målet och undrar samtidigt: Om nu Jesus varit gift, hur hade det förändrat synen på hans identitet som Guds son?

Frågan om hur mycket människa Jesus egentligen var blir aldrig mer närgången än vid denna tid på året. Är det möjligt att det gråtande barnet som söker den unga flickans spända bröst är identisk med himmelens och jordens skapare?
Det är begripligt om julnattens utsaga är svårsmält för många. I vår tid har vi svårt att förstå hur avvikande uppfattningar kunde väcka ett så häftigt motstånd i den unga kyrkan. Varför bråka om mängden av gudom och människa i Jesus?
För kyrkofäderna är saken solklar: om inte mänskligt och gudomligt fullt ut förenades i Kristus, hur skulle då människan i sina djupaste skikt och skrymslen kunna genomträngas av Gud?
Men om det var Gud som föddes till världen, som avlades i jungfrun, låg i krubban och ammades av Maria, då är hoppet inte ute ens för den som dagligen dukar under för sina sämsta böjelser.